Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 16 nov. 1940 - Harald Hjärne och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då boerkriget nu återigen — liksom under det förra världskriget
— börjar spöka i den aktuella agitationen, är det värdefullt att få
bekväm tillgång till Hjärnes kyliga och grundliga utredning av hur
förhållandena tedde sig, sedan de befriats från alla sentimentala
dimbildningar. Då framträder den verkliga sydafrikanska frågan. Skulle
ett område, som innesluter några av jordens viktigaste
naturtillgångar, förbehållas åt ett par små — visserligen patriotiska och
krigsdugliga — jägar- och slavägarklickar, vilka i realiteten utövade
ett kulturfientligt och hänsynslöst utsugarvälde över mångdubbelt
talrikare vita och svarta folk och själva höllos underarmarna av vissa
militärmakter? Eller skulle landet tillfalla en annan stormakt,
visserligen lika klart imperialistisk även den men villig att upplåta
landet för den fria världshushållningen, att skydda urbefolkningen mot
dess förtryckare och att medgiva alla vita invånare, boer lika väl
som engelsmän, en fri styrelse under eget ansvar? Så ställd synes
frågan lättlöst, men för fyrtio år sedan var det ej många, som i
likhet med Hjärne urskilde det väsentliga bakom propagandans
molnstoder. Också rent litterärt höra dessa uppsatser till hans
förnämligaste.
Den andra artikelserien, även den ursprungligen tryckt i Svenska
Dagbladet, blir nu för första gången tillgänglig i bokform. Den utgår
från det uppseende, som 1903 väcktes av Joe Chamberlains
protektionistiska framstöt. Också dessa essayer äro utomordentliga
vittnesbörd om sin författares förmåga att svepa undan dimbildningar och
känslobetonade konstruktioner — i detta fall den klassiska
liberalismens och den ortodoxa parlamentarismens à la Karl Staaff — och
tränga fram till statslivets verkliga uppgifter och realiteter. Det
engelska statsskickets beundransvärda förmåga av självförnyelse i
svåra situationer — senast skådad i maj 1940, ehuru det ännu är
ovisst, om den då ur engelsk synpunkt skedde i tid — och dess
växelverkan mellan utrikes- och inrikespolitik samt mellan den
ekonomiska utvecklingen och partiförhållandena belysas liksom det
brittiska imperiets egendomliga blandning av löslighet i form och fast
sammanhållning i realiteter.
Till denna svit ansluter sig en åtskilligt senare artikel, från den
Asquithska liberalismens tid (1911), som i viss mån ger uttryck åt en
mindre hoppfull syn på den brittiska författningens
utvecklingsmöjligheter. Det var den på obegränsad rösträtt vilande demokratins
problem, som här sysselsatte Hjärne — svårigheten att i tid klargöra
de hotande yttre farorna för de av löften om ekonomiska och sociala
förmåner hypnotiserade massorna av politiska analfabeter. För
nutiden går tanken lätt till »de år, som gräshopporna åto», den
Baldwinska och MacDonaldska illusionspolitikens era, som England nu
— i bästa fall — får betala med blod och tårar. Och man påminner
sig kanske även det svenska folkhemmet av modell 1925—1938 och
spörjer sig, vad historiens dom däröver en gång månde bliva.
Som inledning till dessa båda större serier har Stridsberg satt två
andra Hjärne-artiklar av största aktualitet just nu. Den ena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
