Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 16 nov. 1940 - Harald Hjärne och England - Den nya första kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nationalismens århundrade» av den 31 december 1899, är ett bland de
egendomliga, nästan skrämmande vittnesbörden om författarens
divinatoriska förmåga. Mitt i den tid, då Europa, såsom vi nu kunna skönja
det, stod på toppunkten av en i världshistorien enastående andlig och
materiell utveckling, och då ingen ända tycktes skymta på
framstegen, visade Hjärne på de fruktansvärda faror, som lågo inneslutna i
tidens moderiktning, den stegrade nationalismen, och på de rent
kulturfientliga dragen i dennas anlete. Vid slutet av det nittonde
århundradet såg han nationalismen bära i sitt sköte »katastrofer i
samma stil som trettioåriga kriget och franska revolutionen». Att
en överdriven nationalkänsla till sist i »livsrums»- och
»nyordnings»-teorierna slagit över i sin motsats är en annan historia.
Den andra inledningsartikeln, »Folkraser och politik», är en
uppgörelse med raslärorna i deras då gängse former, ett kraftfullt
inlägg mot den naturvetenskapliga fatalismens inblandning i den fria
samhällsdebatten och mot »det naiva maktbegäret i förening med
halvbildningens smak för de besynnerligaste avfallen från den
moderna forskningens arbetsbord». Man skulle önska, att utrymmet
lämnat plats för ytterligare två artiklar ur Blandade spörsmål, »Lånade
fördomar» och »Germansk samkänsla», båda om möjligt mer aktuella
i dag, än då de skrevos.
I våra dagar är propagandan hänsynslösare än någonsin förr och
slagorden, även de allra meningslösaste, visa sig ofta öva en
förunderlig makt på människornas sinnen. Det är därför av största vikt,
att vår allmänhet erbjudes tillfälle att se de världspolitiska
sammanhangen belysta och analyserade av en svensk bedömare, som med den
högsta sakkunskap förenade otillgänglighet för all påverkan från de
stridande parternas sida. Gustaf Stridsberg har gjort sig väl förtjänt
om vår andliga beredskap, då han sammanställde detta urval ur
Harald Hjärnes historisk-politiska författarskap.
Den nya första kammaren. Med de val, som landstingen i september hade att
förrätta, får första kammaren fr. o. m. 1941
socialdemokratisk majoritet. Visserligen ha socialdemokraterna blott hälften av
mandaten eller 75, men i kammaren finnes dessutom en kommunist,
varjämte talmannen f. landshövding Johan Nilsson — som troligen
återväljes trots partiförskjutningen — enligt grundlagen ej får rösta.
Även om ändringen av maktinnehavet kunnat förutberäknas alltsedan
1938, då valen till landstingen och stadsfullmäktige höllos, och därför
nu inte väcker något uppseende — allra helst som andra händelser
pocka på förstahandsintresset — är det epok som om några veckor
går i graven. Tillfället skulle i och för sig fresta till en teckning av
den gamla första kammarens insatser både på ont och gott, vilka
från tidslägets utkikspunkt dock alls icke te sig så ensidigt negativa
som det hetat i vulgäragitationen. Men tillfället må uppskjutas tills
man med större behållning än nu kan diskutera svensk inrikespolitik
före och efter sekelskiftet.
Årets förstakammarval erbjödo få överraskningar. Tre av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
