Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Nativitet och familjelön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ehuru familjelönsfrågan officiellt alltså synes högeligen
inaktuell, är den det knappast i diskussionen. Man kan erinra om
lektor Erik Arrhéns i fjol julas utgivna skrift Behovslön eller
likalön, i vilken även förhållandena utomlands dryftades, och
f. undervisningsrådet Sven Nylunds nyligen utkomna arbete
Behovsprincipen i svensk lönelagstiftning. Problemet har även
kort vidrörts i de yngre akademikernas skrift Den svenska linjen.[1]
De synpunkter, som författarna framfört, äro till sina huvuddrag
ingalunda nya för läsare av denna tidskrift, vilken under de
gångna åren upprepade gånger förfäktat familjelönspolitiska
tankegångar.
I likhet med vad Nylund säger bör det slås fast, att den nu
hyllade likalönsprincipen vad det statliga lönesystemet beträffar
icke konsekvent genomförts. Det finnes nämligen ålderstillägg,
dyrortsgradering och familjepensionering samt dessutom
familjeavdrag vid beskattningen. Sakläget är kort sagt, att man i flera
viktiga hänseenden inlagt en behovsprincip i likalönen, ehuru man
vid lönesättningen tvekat att konsekvent erkänna att även
försörjningsplikt skapar behov. Det må vara nog att göra detta
konstaterande gentemot dem, som doktrinärt tro att
likalönsprincipen gäller oskärad och inte vilja ge efter ens en mymy på denna
princip. Härutöver vilja vi till utgångspunkt ta det nuvarande
ekonomiska läget med dess stora påfrestningar för löntagare.
Tvärtemot ledande politikers Bragelöften har det icke lyckats
att hindra en ganska avsevärd inflation. För att hjälpa de
barnrika familjerna ha statsmakterna både före och under krisen lagt
upp ett socialpolitiskt program. Detta har icke skett i något
systematiskt sammanhang utan styckevis och stötvis. Utom
skatteavdragen finns det sålunda främst barnrikehus samt nu gällande
rabattkort å smör. Projekten om kostnadsfria skolfrukostar och
särskilda barnbidrag ha ännu ej lett till någon åtgärd. Mot själva
tendensen härvidlag är givetvis intet att invända. Så hårt som
krisen gått fram över statsfinanserna måste det dock antas, att
denna stödpolitik i dessa tider ej kan nämnvärt utvidgas, ja, att
risk snarare föreligger för en större återhållsamhet än även den
från början mest tvehågsne velat. Stödpolitiken måste sålunda
komma en mycket begränsad del av de hjälpbehövande
familjeförsörjarna till godo. Vad smörrabatteringen beträffar utmätes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
