Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Traditionens renässans. Av Birger Steckzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Möjligen kunde man deltaga i ett gatuupplopp, kasta sten och visa
tänderna, när det gällde att bekämpa det egna samhället, men
man ville icke försvara landets gränser, icke skjuta på sina
internationella vänner. Konungamakten befanns vara en anakronism,
en tom dekoration utan mening och innehåll. Man ansåg, att en
monarks undersåtar voro mindre fria och sämre styrda än
medborgarna i en republik. När Frankrike och Liberia voro
republiker, varför skulle då ej Sverige vara republik? Utvecklingen gick
»oemotståndligt» därhän, förklarade man. I folkvisans toner
besjöngs det tillstånd, där »ingen kung finns och inga kitsliga
präster». Med rörande uthållighet motionerade herr Lindhagen
varje år om republikens införande och han understöddes länge av
en skara trosvissa män.
Dessa människor sågo aldrig bakåt. De klippte av rottrådarna
med det förflutna och förnekade blodsbandet och samhörigheten
med tidigare generationer. Det gamla hade gjort sin tjänst, det
gamla kunde försvinna. De bejakade blott nuet och framtiden,
de voro de utvalda som med säkert öga tydde tidens tecken, de
voro realister, universalister och totalister och annat av samma
slag. Historien var ett gift, som droppades i barnens öron och
fördärvade deras sinnen. De historiska personligheterna
karakteriserades som dårar eller despoter, våra nationella krig
identifierades som Karl XII:s stövlar. Ära var ett tomt begrepp. Man
gick till storms mot äktenskapet och ivrade för s. k.
samvetsäktenskap, man förlöjligade de kristna idealen och ville avskaffa
kyrkan, man satte ett dynamitskott under traditionen och
borgerlighet och man dansade krigsdanser kring alla de autodaféer, som
anordnades. Många av dessa bildstormare voro intellektuellt
begåvade och utrustade med rörliga hjärnor, som satte dem istånd
att uppfinna nya slagord och med djärva utfall förbrylla och
stuka till den tålmodiga svenska allmänheten. Det ansågs »fint»
och »framstegsvänligt» att hålla med dem i vått och torrt, i dessa
kretsar »levde man livet» och »ett steg åt vänster kunde alltid
försvaras».
Det var då det. Vad har nu blivit av alla dessa förnekelsens
idéer? Stå de sig ännu inför den nutida utvecklingen? Man har
anledning tro att åtskilliga av dem förstulet kastats bort i
samband med den stora vindsröjningen. Den moderna tekniken var
ej så underbar som man först trodde. Den skapade hets och oro
och tärde på människornas nerv- och själsliv. Det inre lugnet, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
