Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Den svenska »korporatismen». Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organisatoriska företagsamhet bör rubriceras som en utväg ur ett
tillfälligt tvångsläge och behöver icke vara ett uttryck för en
långtidsutveckling. Å andra sidan kan tvångsläget kvardröja och i
folkhushållets intresse framtvinga en sådan organisering av
utrikeshandeln, som man tidigare ansett oförenlig med fritt
näringsliv och fri handel. Skulle i framtiden de länder, med vilka Sverige
får handelsutbyte, låta sin handel dirigeras av staten, blir den
enskilda svenska exportören en svag motpart eller också kan hans
privata handelsavtal bli till förfång för näringslivet i övrigt.
Uppenbarligen hade handelsminister Domö bägge dessa risker för
ögonen, när han nyligen på Köpmännens garantiförenings stämma
rekommenderade fastare sammanslutningar bland de företagare,
som handla på utlandet.
I övrigt kan här ej beröras kommissionernas och
organisationernas samarbete under krisen. En planhushållning har blivit
ofrånkomlig, och denna har till väsentlig del baserats på det
enskilda näringslivets sammanslutningar. Det har icke minst gällt
att hindra snedbelastning, d. v. s. att så jämnt och rationellt som
möjligt utskifta sysselsättningsmöjligheterna, att bekvämt få
prisavtal till stånd o. s. v. Staten har som regel själv uppträtt som
företagare blott när det gällt tillverkning av ersättningsvaror
eller vid särskild riskfylld produktion. Såvitt icke statsutgifter
varit implicerade i näringen, har denna ekonomiska
krigsmobilisering skett utan riksdagens hörande. Mest prononcerat har
organisationstanken under krisen kommit till uttryck i den i fjol
höstas antagna priskontrollagen, i vilken t. o. m. befogenhet ges
att tvångskartellera en näring. Tvångsorganiserande — en idé
nästan direkt hämtad från statskorporativa länder — var eljest
en tanke, som skymtade men förliste när lagstiftningen om tredje
man föll 1935, och den har väl eljest blott accepterats av
statsmakterna i fråga om den nödställda gatstensindustrien, när det
gällt dess export eller statsleveranser.
Inom produktionslivet har organisationens idé eljest fått sin
mest konsekventa och planmässiga tillämpning inom jordbruket
och fisket under 1930-talet: i viss mån gäller detsamma också för
skogsbruket under denna kris, sedan skogsägareföreningarna
inkopplats i vedgarantisystemet. Hela jordbruksregleringen med
dess avgifter och utjämning, import- och exportkoncentration har
helt enkelt varit otänkbar utan starka ekonomiska
sammanslutningar som verkställande organ under regeringens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
