Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Har fänrik Stål skotska anor? Av Gösta Langenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
opponerat och påvisat flera detaljer, som skulle tala emot, t. ex.
»Veteranen». Men det är att märka härav endast, att Runeberg
hyllar försvarskriget, skyddet åt fosterbygden, ej
krigsutövningen! Låt oss se om Runeberg inte funnit en befryndad ande
just i detta avseende hos Walter Scott, och just i hans roman om
Anna von Geyerstein. I utgåvan Norrköping 1833 förekommer
följande ordbyte mellan den engelske ädlingen, förklädd till
köpmannen Philipson, och den schweiziske ädlingen, som
radikaliserats och antagit namnet Arnold Biedermann:
(Kap. 3, sid. 81.)
(Philipson:) »Jag förundrar mig icke deröfver, att de tappra
ynglingarna i edra stater äro hugade för nya krig, då deras förra
segrar hafva varit så lysande och så vida beryktade.»
»Ni är icke en vis handelsman, gode gäst», invände värden
(= Arnold Biedermann), »om ni anser framgång i förra
förtviflade företag för en uppmuntran till kommande öfverdåd. Låtom
oss göra ett bättre bruk af de förra segrarna. När vi stridde för
vår frihet, välsignade Gud våra vapen; men skall Han göra
detsamma, om vi strida för landtvinningar eller för Frankrikes
guld?»
(Kap. 3, sid. 82.)
»Jag har tyckt så», sade Arnold; »men då stridde ni troligen
under ert lands baner emot en främmande ert lands fiende; och i
den händelsen vill jag medgifva, att krig har någoting uti sig,
som upphöjer hjertat öfver den känsla det egnar det att hysa
för allt det elände, som genom krig åbringas och lides af Guds
skapade varelser å ömse sidor — — —.»
En annan detalj ur samma roman bör kanske framhävas, ehuru
jag vet med mig, att forskarna skall rycka på axlarna åt det.
Det är en prototyp till Sven Dufva, som ju litteratörerna funnit
en historisk pendant till i Zachris Bång. Men jag vill minnas, att
Eirik Hornborg uttryckt sina tvivel på identifieringen; likheten
är blott en slump. Å andra sidan uppträder Biedermanns ene son
Sigismund som en Sven Dufva till karaktären hos Walter Scott.
I episoden vid Graffs-lust nära Basel görs Sigismund, då han står
skiltvakt, till en enfaldig gynnare, och när han senare vill
deltaga i ett krigsråd (kap. 16, Bok 3, sid. 35), säger Rudolph
Donnerhügel:
»det är Sigismund, den goda gossen — skall jag släppa honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
