Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 16 dec. 1940 - Kriget i luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kriget i luften. Luftkriget mot England är jämte ubåtskriget alltjämt det
huvudsakliga medel varmed axelstaterna, som alltmera
konsoliderat sin ställning på kontinenten, söka tvinga det
motspänstiga brittiska folket till underkastelse. En av historiens största
kraftmätningar utkämpas med — relativt sett — blott en handfull män och
maskiner som agerande. Under augusti, september och början av
oktober försökte man med alla medel att sätta det engelska
flygvapnet ur spelet för att sedan lätt kunna avgöra spelet genom luftanfall
eller genom invasion. Det gick emellertid icke att besegra det
engelska flygvapnet. Bombflyget vidmakthöll sin
operationsduglighet. Jaktflyget höll sig vid liv och kunde under dager tillfoga
angriparen sådana förluster, att denne såg sig nödsakad att mer och
mer övergå till nattliga företag.
Bombfällning under mörker göres på ett helt annat sätt än under
dager. Under mörker kan man icke annat än i klart månsken urskilja
målet så tydligt, att bomberna kunna fällas med någorlunda
precision, såvida icke målet är en lysande punkt. För att kunna urskilja
målet i bombsiktet använder man fallskärmsljus, som under sin färd
mot marken upplysa den underliggande terrängen under den tid, som
behövs för inriktning. Svagheten härmed är emellertid att även
fallskärmsljusen helt naturligt måste fällas över rätt plats för att de
skola bli av värde. Om icke navigeringen är säker, även i detalj,
kunna bomberna lätt fällas mot fel mål — något som torde
förekommit ofta både vid tyska och engelska bombföretag. Ett annat
sätt att erhålla riktpunkter under mörker är att i skymningen fälla
brandbomber, som framkalla eldsvådor, mot vilka huvudanfallet
sedan riktas. Svårigheterna i fråga om orientering och riktning äro
emellertid sådana, att man måste räkna med vida mindre precision
och träffsannolikhet under mörker än under dager. Härtill kommer
att spärrballonger och luftvärn — alltefter deras bedömda styrka —
tvinga de anfallande planen upp på stor höjd, varifrån moln och dis
ofta skymma sikten. Den tyska krigsledningen synes inom kort ha
insett detta och dragit konsekvenserna. Från att tidigare ha sökt ut
de »militära målen» i detalj och utfört precisionsbombfällning mot
dem synes man numera ha övergått till att fälla över större områden
inom de städer, vilka utsetts till mål. Skillnaden mellan å ena sidan
fabriks- och hamnområden, å andra sidan bostads- och
affärskvarteren plånas ut, även om geografiskt sett dessa områden ligga skilda
från varandra. I många städer ligga f. ö. fabrikerna även inom de
centrala delarna. Så är t. ex. fallet med Coventry och i viss mån
Birmingham (svenska motsvarigheter härtill äro Norrköping och
Eskilstuna). Följden av övergången till anfall under mörker har
sålunda blivit, att bombanfallen i allt högre grad drabba
civilbefolkningen direkt mera än produktionskällorna. Resultatet av att
luftförsvaret under dager visat sig vara gott har sålunda, paradoxalt
nog, blivit att civilbefolkningen fått det svårare. De hemlösas skara
växer, och det synes vara den tyska krigsledningens förhoppning, att
denna så småningom skall växa den brittiska regeringen över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
