Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
tidsperioden 1840—1883
medelst omröstning bland ledamöterna på tryckerierna.
Fullmäktige å resp. tryckeri skulle företaga omröstningen och
insända protokoll däröver till direktionen. Inom de till
direktion utsedda sex ledamöterna tillhörande konstförvantskapet
skulle delägarna sedan utse tvänne förvaltare och en sekreterare.
Dessa tre skulle, »i anseende till det trägna och tidsödande
besvär de måste vidkännas», uppbära ett årligt arvode av 15
riksdaler vardera.
Den delägare, som till äventyrs ansåg sig hava skäl till
klagomål mot direktionen, skulle ingiva dessa klagomål till
revisorerna.
Stiftelsens medel och värdehandlingar skulle förvaras i en
kassakista, som ordföranden skulle inhysa. Denna kista skulle
vara försedd med tre lås, av olika sammansättning, till vilka
ordföranden och de två förvaltarna hade var sin nyckel.
Kassakistan kunde således icke öppnas vid andra tillfällen, än då alla
dessa tre voro närvarande. Beträffande ordförandens
tjänstgöringstid var ingenting bestämt, men förvaltarna skulle vardera
kvarstå vid befattningen i minst tre år.
Angående förvaltningen av stiftelsens medel innehåller
reglementet den egendomliga bestämmelsen, att förvaltarna bl. a.
ägde rätt utlämna lån mot — pant i guld eller silver, försett
med svensk kontrollstämpel. Förfallna panter skulle försäljas
å stadens auktionskammare och vid denna auktion måste en
av förvaltarna vara närvarande och bevaka stiftelsens intressen.
Vidare hade förvaltarna rätt att utlåna stiftelsens medel mot
4, 5 och 6 procents ränta mot pant av inteckning till och
under två tredjedelar av brandförsäkringsvärdet i egendom
inom Stockholms stad. Kunde pängarna ej förkovras på annat
sätt, skulle de »insättas i något säkert publikt verk». Stiftelsens
medel ha så småningom blivit placerade i inteckningar i
Stockholmshus. Vid 1915 års slut ägde stiftelsen sålunda
inteckningar i nio egendomar till ett sammanlagt belopp av 106,500
kronor.
Reglementet åtföljdes av ordningsregler för resande
konstförvanter, så lydande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
