Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
TIDSPERIODEN 1840—1883
gäller Föreningens månatliga sammankomster. Jag har med ledsnad vid
flera tillfällen förmärkt, att den ledamot, som under diskussionen råkar
uttala en åsikt, i strid med en annans, förut yttrad, blir föremål för ett
sårande, personligt angrepp. Hos alla föreningar, alla sällskap, av vad
namn och beskaffenhet som hälst, vilka göra anspråk på anseende,
tillämpas vid deras sammanträden en viss parlamentarisk takt: alla, som vilja
yttra sig, begära hos Ordföranden ordet och i vederbörlig ordning erhålla
det och få, utan att i sin tankegång genom ett avbrott bliva störda, tala
till punkt. Man bör respektera varandras åsikter; det står ju var och en
fritt att genom verkliga bevis, allt efter sig företeende omständigheter,
styrka eller vederlägga den uttalade åsikten, utan att på ett för det hela
störande sätt med ord och åtbörder angripa den, som är av annan tanke.
Endast en upplysande och i sak förd diskussion kan lända till ett lyckligt
beslut. — En annan anmärkning jag finner mig befogad vidröra är att
vid Föreningens soaréer inträffar nästan alltid, att en stor del av de
besökande få sina ytterplagg bortbytta, ja! för en del försvinna desamma
helt och hållet, utan att genom anmälningar i lokalen och upprepade
tidningsannonser få misstaget rättat. Föreningens anseende riskeras ganska
mycket genom dessa byten. — Vid Föreningens sistförflutna soaréer har
det inträffat, att tvänne ledamöter, den ene i danssalen mitt under dansen
och för allas ögon, och den andre i restaurationslokalen, lämnade
obehagliga minnen, sorgligt vittnande om ett intaget övermått av starka drycker.
Ävenledes har man anmärkt, att ledamöter varit så litet noggranna om
Föreningens anseende, att de till soaréerna, i sitt sällskap och skydd,
medtagit fruntimmer, vilkas rätta platser egentligen vore på de av den
rättänkande avskydda bordellerna.
Dessa äro mina anmärkningar eller de sjukdomssymptomer, som jag
tagit mig friheten påpeka. Må vi förekomma att ingen i framtiden må
ha skäl att säga: Typografiska Föreningen är sjuk. Låtom oss troget
räcka varandra handen och gemensamt arbeta på framåtskridande till
sedlig utveckling, andlig och politisk självständighet samt ekonomiskt
oberoende, om vilket sistnämnda jag hade mycket att säga; men som detta
ej ingår i syftemålet med dessa ord, slutar jag med den fromma önskan:
»Måtte jag ej vara en ropandes röst i öknen.»
Efter Blomqvists anförande uppträdde flera talare och yrkade
att hans anförande skulle i protokollet intagas. En del andra
motsatte sig detta under förmenande, att våra efterkommande
skulle få låga tankar om typograferna, ifall de missförhållanden,
som yppat sig vid enstaka tillfällen, skulle tagas som norm i
allmänhet. Den mening, som yrkade på anförandets intagande
i protokollet, segrade dock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
