Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
TYPOORAFFÖRBUNDETS NÄRMASTE FÖREGÅNGARE
lönerna med ibland över 100 procent. De första resandena i
»typografiskt missnöje» hade också ganska många
vedervärdigheter att utstå. Det var icke ovanligt att underhandlarna
visades på dörren eller hotades med handgripligheter. För övrigt
förekommo ofta episoder av komisk natur. En boktryckare i
Trelleborg hade sålunda för att imponera på underhandlaren
klätt sig i brandchefsuniform — han innehade visst dylik
befattning — och satt för övrigt hela tiden med revolvern i den
ena och — whiskyglaset i den andra handen.
Det idkeliga uppammandet av lärlingar, vilka skickades i väg
så snart de gjorde krav på att anses utlärda för att lämna plats
åt nya, kunde icke annat än ytterst ofördelaktigt inverka på
möjligheten för de utlärda att få anställning. Det fanns tider,
exempelvis år 1870, då antalet lärlingar vid de svenska
boktryckerierna med 60 procent översteg antalet utlärda och i hela
svenska landsorten fanns det detta år endast 13 utlärda bland
390 tryckeriarbetare. Sedermera förbättrades förhållandena så
småningom, men åtskilliga landsortstryckerier fortforo att vara
lärlingsfabriker ända tills typografförbundets lärlingsregulativ
kom och satte stopp för ofoget.
1870- och 1880-talen karaktäriserades till följd av de absurda
förhållandena av stor arbetslöshet bland tryckeriarbetarna.
Genom förhållandenas makt utbildades bland typerna en hel stab
av vagabonder, vilka, med undantag för några korta
vintermånader, städse befunno sig på »resande» fot mellan Gävle
och Ystad. Det var nämligen rena undantagen, att någon
»resande» gav sig längre norrut än Gävle, vilken stad sålunda
var vändpunkten i norr. Genom omöjligheten att få
stadigvarande arbete och den därav så småningom framkallade
arbetsskyggheten nedsjönko många av dessa olyckliga offer i
ren misär och det inträffade mycket ofta att de slutade sina
dagar på landsvägen. Det skall gärna erkännas, att många av
dem, genom alltför överdriven smak för starka varor, själva
buro skulden till sitt elände, men det är icke osannolikt, att
just svårigheten att få stadigt arbete och det därav framkallade
oregelbundna levnadssättet förmått dem att söka tröst i bränn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
