Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 SVENSKA TYPOGRAFFÖRBUNDET INTILL 1902
gonting emot att göra sig synonym med detta parti. Det
var ju den rent naturliga utvecklingsgången.
Så låg dock icke saken beträffande typograferna. Deras
organisationer hade uppstått oberoende av den
socialdemokratiska agitationen eller åtminstone i tämligen ringa grad
påverkad av denna. Vidare inneslöto typograforganisationerna
element, sinsemellan högst heterogena i politiskt avseende, så
att det då skulle ha varit ett ödesdigert missgrepp att
påtvinga dessa en politisk åskådning, som för flertalet var högst
främmande. Det torde för övrigt kunna antagas, att man redan
då inom typografkåren hade klart för sig, att en fackförening
skall kunna inom sig samla alla yrkets utövare, oavsett vilken
åskådning de hysa i religiöst eller politiskt avseende och detta
kan icke ske, om fackföreningen som sådan sluter sig till ett
visst politiskt parti. Vad respektive medlemmar i detta
hänseende göra som enskilda personer är deras ensak.
Vid första förbundsmötet 1889 förelåg förslag om anslutning
till det socialdemokratiska partiet av hela förbundet. Debatten
om denna sak blev både lång och livlig, men de flesta talarna
voro ense om, att mötet ej borde uttala sig för förbundets
anslutning till någon bestämd socialpolitisk riktning, men
däremot borde ett samarbete mellan typografförbundets olika
avdelningar och övriga arbetarorganisationer äga rum. Den
resolution, som med 323 röster mot 119 antogs hade följande
lydelse:
»Mötet, hyllande den strävan till ernående av mänskliga
rättigheter, som under den pågående arbetarrörelsen giv.er sig
tillkänna, anser sig dock ännu ej kunna förklara sig för
anslutning till någon bestämd riktning, men ger sitt erkännande
åt de olika avdelningarnas deltagande i den allmänna
arbetarrörelsen.»
Vid 1898 års förbundsmöte antogs, på förslag av
Stockholmsavdelningen, med 1,548 röster av 43 röstande, mot 738 röster
av 36 röstande, ett uttalande, enligt vilket avdelningarna
uppmanades att på dagordningen i resp. avdelningar upptaga frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
