Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
SVENSKA TYPOGRAFFÖRBUNDET INTILL 1902
Lööf, Wilh. L. Carlsson, Hj. Blomgren, P. O. Larsson, Fredr.
Nilsson, J. A. Malmlund, S. Isaacsson, E. Forsberg, A. Hoffer,
C. O. Nilsson och C. J. Lind.
Typografiska agitationsklubbens stadgar torde vara ett mönster
av korthet inom den svenska föreningsvärlden. De innehålla
tillsammans 8 paragrafer, som ledigt gå in på innersidorna av
ett litet medlemskort. I första paragrafen angives klubbens
syfte kort och gott vara, att »genom muntlig och skriftlig
agitation verka för de socialdemokratiska idéernas spridning bland
Svenska typografförbundets medlemmar». Inträde i klubben
äger varje medlem av Svenska typografförbundet, som vill
verka i enlighet med klubbens ändamål och rekommenderas av
två klubbmedlemmar. Inträdesavgiften är 50 öre och
månadsavgiften, som från början var 25 öre, höjdes 1916 till 35 öre.
Sammanträden hållas en gång i månaden. Klubben skall
tillhöra socialdemokratiska arbetarpartiet, vadan således den som
icke godkänner nämnda partis program eller som har anslutit
sig till annat politiskt parti icke kan vara medlem av klubben.
1912 beslöt klubben att den som utgår ur typografförbundet,
i och med detta även utträder ur agitationsklubben.
Då agitationsklubben stiftades, var det sannerligen ingen
småsak att bekänna sig till den socialdemokratiska åskådningen,
särskilt inom typograf kåren. Det var också hårda duster, den
lilla skara, som samlade sig kring agitationsklubbens stiftare, fick
utkämpa, särskilt inom Typografiska föreningen i Stockholm,
där huvudstriderna stodo. Den ena sammandrabbningen efter
den andra mellan »de gamla» och »de unga» gick av stapeln
och om än de gamla med traditionens och majoritetens hjälp i
början behöllo slagfältet, visade det sig snart, att framtiden
tillhörde de unga, ty den skara, som lystrade deras paroll, blev
allt större och större. Det hjälpte icke att Sv. Typ.-Tidn. under
hela 1890-talet med våldsam energi utslungade stora bannet
över agitationsklubben och dess medhjälpare och därvidlag ofta
använde sig av en journalistik, som icke hörde hemma i ett
fackorgan — de idéer, som företräddes av agitationsklubben
vunno allt mer och mer utbredning och hade 1901 vunnit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
