Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
TYPOGRAFFÖRBUNDET 1909 OCH DÄREFTER
uppstod konflikter inom byggnadsindustrien och
byggnadsämnesindustrien och dessa löstes med eftergifter från
arbetarnas sida och nu trodde dessa att freden åtminstone för det året
skulle vara tryggad.
Men arbetsgivarna ville icke ha fred, de hade tydligen
beslutat sig för att ha strid till vilket pris som hälst. Därför
samlade de hop från landets alla delar några jämförelsevis små
konflikter, på vilka de byggde upp ett nytt hot om jättelockout
mot arbetareorganisationerna.
De konflikter, som närmast gåvo anledning till striden voro:
en genomgående nedsättning av lönerna för arbetarna inom
cellulosaindustrien, uppgående till i genomsnitt 10 procent. (Arbetarna hade
accepterat 2 procents nedsättning av ackordspriserna vid en fabrik och 5
procent vid en annan; arbetsgivarna avslogo emellertid);
en nedsättning av 10 procent av lönerna vid Mariebergs sågverk;
arbetarnas vid Mockfjärds kraftstation begäran om ett avtal, varom de
sedan 1907 underhandlat (lönerna vid Mockfjärd voro genomgående lägre
än vid andra kraftstationer);
arbetsgivarnas inom grossist- och detaljkonfektionsbranchernas tilltag att
nedsätta de redan i förväg dåliga lönerna med 10 ända till 40 procent för
såväl ackords- som veckolönsarbetare.
Som vanligt hotade arbetsgivarna med successiv lockout,
om ej fackförbunden ville gå in på arbetsgivarnas villkor. Först
(den 5—12 juli) utkastades skrädderiarbetarna, väg- och
vattenbyggnadsarbetarna samt pappersmasseindustriens arbetare,
omkring 13,000 man. Därefter kom 26 juli turen till arbetarna i
träsliperierna och textilindustrien, tillsammans med de förra
50,000 arbetare. På samma gång tillkännagavs, att den 2 aug.
skulle järnbruksarbetarna, 30,000 man, utkastas och hjälpte icke
detta skulle så småningom lockouten utvidgas att omfatta alla
de arbetare, omkring 163,000, som voro anställda hos
arbetsgivareföreningens medlemmar.
Inför denna utmaning fanns för arbetarna ingenting annat
att göra än att tillgripa storsträjken. Denna strid hade så länge
legat i luften, att man från arbetarhåll ansåg densamma
oundviklig och även med risk att arbetarorganisationerna ginge för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
