Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
TYPOGRAFFÖRBUNDET 1909 OCH DÄREFTER
livlig verksamhet för att genom hotelser, skrämskott och lögner
bringa förvirring i lederna.
Som väntat var, framkallade typografkårens deltagande i
storsträjken den oerhördaste förbittring från tidningarnas sida.
Det var en sannskyldig störtflod av smädelser som slungades
ut över typograferna och skulle man tagit allt detta ovett på
allvar, vore de svenska typograferna de uslaste varelser på
jorden, och detta därför att de av oegennyttig sympati och
solidaritet för sina kämpande klassbröder gingo ut för att
genom sitt ingripande göra slut på jättestriden. Typograferna
kunna dock trösta sig med, att en eftervärld skall döma mera
objektivt om deras deltagande i den sociala kampen 1909 än
de av ilska förblindade tidningarna den gången gjorde.
STORSTRÄJKENS AVBLÅSNING.
Sedan regeringen vid upprepade tillfällen mer eller mindre
nonchalant avvisat alla de petitioner om medling som
framkommit, började snart ställningen gestalta sig så, att det såg
ut, som om de arbetargrupper, vilka av sympati för de övriga
arbetarna slutit sig till storsträjken, stodo hindrande i vägen
för en förlikning mellan de båda huvudparterna. Åtminstone
lät man från regeringshåll detta tydligt framskymta. Då
sträjken alltmera tenderade att bli en utsvältningskamp i ordets
bokstavligaste mening, var det tydligt att den måste nå sin
avslutning och om detta icke kunde ske på annat sätt, än att
de fack, som stodo utanför landsorganisationen, drogo sig
tillbaka, måste detta ske. Typografförbundets styrelse insåg detta
och stod i begrepp att öppna underhandlingar med
Boktryckareföreningen om återgång till arbetet, men innan dessa kommit
i gång infann sig statens förlikningsman med ett förslag till
begränsning av striden, som redan vår försett med
landssekretariatets underskrift. Då typograferna gått ut i striden
för att hjälpa sina klasskamrater, kunde de naturligtvis icke
neka att bidraga till att göra slut på densamma. Detta var sä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
