Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
FÖRBUNDETS TARIFFARBETE
finnes intagen en tabell över lönerörelsens resultat grundad på
infordrade uppgifter till den 20 maj 1894, vilken här finnes
bifogad. 1 tablån är icke Stockholm upptaget. Emellertid
kan vinsten å de flästa av huvudstadens boktryckerier beräknas
efter samma norm som i kringliggande landsortsstäder, enär
beräkningsgrunden var densamma som för dessa. På några
av huvudstadens större boktryckerier — de som förut hade
den högsta beräkningsgrunden — hade visserligen vunnits föga
i pekuniärt avseende, men dock en rättvisare beräkningsgrund,
och därtill tryckarna en given vinst, genom införandet av
minilön och lokalprocent även för dem.
Det är ju klart att en lönerörelse av så pass stor omfattning
icke kunde avlöpa utan konflikter här och var. Några större
eller långvariga strider behövde förbundet dock lyckligtvis icke
utkämpa, utan lyckades det i allmänhet ganska snart få de
uppkomna konflikterna avvecklade med för detsamma gynnsamma
resultat. Icke förty medförde kampen en ganska avsevärd
påfrestning av förbundets ekonomiska stridsberedskap, i det att
behållningen i reservfonden, som vid 1893 års början utgjorde
nära 13,000 kr., vid årets slut gått ned till endast något över
4,000 kr.
Avsikten att genomföra enhetliga betalnings- och arbetsvillkor
inom hela landet hade visserligen icke lyckats i den mån
man till äventyrs tänkt sig, men ett stort steg framåt hade
dock tagits. För att komma över de värsta motigheterna, blev
man emellertid ofta nödgad att göra en del jämkningar för att
få tariffen godkänd. Ävenså var det icke alltid och överallt så
helt med hållandet av de träffade överenskommelserna. Från
boktryckarehåll ansåg man sig tydligen vara i sin goda rätt,
om man kunde lyckas undandraga sig fullgörandet av de
förpliktelser, man med mera eller mindre skäl ansåg sig ha blivit
påtvingad, och typograferna själva voro ännu mångenstädes
för beskedliga till att alltför strängt hålla på sina rättigheter.
Förbundsstyrelsen uttryckte också vid olika tillfällen sitt
misshag över den härutinnan visade slappheten. Då anmälan om
tariffoegentligheter till densamma inrapporterades visade det sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
