- Project Runeberg -  Svenska typografernas historia : minnesskrift / Första avdelningen /
422

(1916-1917) Author: Nils Wessel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

422

FÖRBUNDETS TARIFFARBETE

två senaste åren uppburit en veckolön av 20 kr. ägde beräkna
en förhöjning av 2 kr. pr vecka.

Genom den nya tariffen höjdes grundpriset rätt väsentligt,
nämligen från 30 till 35 öre för de vanligast förekommande
stilsorterna, under det att övriga förändringar i tariffens
bestämmelser för beräkningssättare blevo få och av ringa betydelse.
Minimilönen för de nyutlärda arbetarna bibehölls vid
förutvarande 20 kr. pr vecka under de två första utlärlingsåren, för
att därefter höjas till 22 kr. Arbetstiden, som förut varit 54
timmar under sommarmånaderna och 60 under vintermånaderna,
reducerades för vintermånaderna till 58 timmar pr vecka.

I stort sett hade man skäl att vara belåten med resultatet av
skiljedomstolens arbete och var nog så också.

SÄTTMASKINSTARIFFEN.

Redan medan tariffrågan för de stora huvudgrupperna låg i
ett förberedande stadium, hade man emellertid genom
förhandling mellan organisationsstyrelserna under år 1900 lyckats för
Stockholms vidkommande lösa ett par nog så viktiga
tariffspörsmål, genom antagandet av tariffer dels för maskinsättning
och dels för digelprässtryckare, iläggare och lärlingar, den förra
med tillämpning från 1 juli och den senare från 1 okt. 1900.

Sättmaskiner av modärn typ hade redan 1898 gjort sitt intåg
i Sverge, då Svenska Dagbladet inköpte tvenne
Linotypema-skiner från Amerika, och vid tiden för sättmaskinstariffens
antagande torde väl ett 30-tal sättmaskiner ha varit i bruk inom
landet. Visserligen fanns, såsom förut nämnts, i 1898 års
landsortstariff den bestämmelsen, att vid sättmaskins införande
överenskommelse skulle träffas med förbundsstyrelsen angående
arbets- och avlöningsvillkoren för vid samma anställd personal,
men därav blev dock ingenting förrän den genom
organisationerna utarbetade och antagna tariffen förelåg färdig.

I tariffen fastställdes att endast utlärda handsättare eller ock
mekapiska arbetare, som anställdes såsom maskinskötare, kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 16 20:15:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtyh/1/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free