Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
FÖRBUNDETS TARIFFARBETE
nödiga. Båda parternas önskningar voro tydligen i berörda
avseende överensstämmande. Då typografernas representanter
i 1901 års skiljenämnd måste säga sig, att det uppnådda
resultatet var en besvikelse för dem, hade de ju ingen anledning
att önska det nya avtalet fastställt för längre tid än de voro
nödsakade till. Boktryckarna åter, som, genom villkoret att inga
sänkningar fingo företagas i gällande lönesatser, gått miste om
det beräknade tillfället, att reglera lönerna efter sin önskan,
hade givetvis häller icke något intresse av att framflytta
tidpunkten för en ny revidering längre än tills den gällande
civiltariffen i Stockholm utlöpte.
Redan på hösten 1902 beslöt sålunda Allm. Sv.
Boktryckareföreningen uppsäga samtliga tariffer i landet att upphöra med
utgången av år 1903, »för att efterträdas av de nya tarifferna
för de typografiska yrkena i Sverge, utarbetade av den år 1901
tillsatta skiljenämnden, sådana de lyda och med de ändringar,
som möjligen komma att beslutas på i desamma bestämt sätt».
Att det icke innebar några lockande utsikter för
typografkåren i gemen, att få arbeta under de i de enhetliga tarifferna
fastställda villkoren, sådana de förelågo, torde vara tämligen
klart. Och icke häller kunde det ligga något löfte om någon
förbättring av förhållandena däri, att Boktryckareföreningen
ställde i utsikt, att den möjligen komme att föreslå ändringar i
desamma; ty förslag ifrån arbetsgivaresidan om ändringar i ett
löneavtal pläga sällan visa sig vara avsedda att söka förbättra
arbetarnas ställning.
Från en hel mängd avdelningar, där man icke var
synnerligen belåten med utsikten att fortfarande under en obestämd
tid framåt nödgas arbeta under villkor, som icke medförde
någon förbättring, begärdes därför att förbundsstyrelsen måtte
uppsäga även de enhetliga tarifferna. Denna måste emellertid
säga sig, att möjligheterna att därigenom uppnå ett fördelaktigt
resultat voro synnerligen små. Det taktiska missgrepp, som
1901 års förbundsmöte gjorde, då det fattade beslut om
införande av för hela landet gällande tariffer, utan att samtidigt
vidtaga mått och steg för att förbundet skulle kunna upptaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
