Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
FÖRBUNDETS TARIFFARBETE
lande lycka, men säkerligen till båda parternas fromma — har
varit skiljedomsförfarandets. Man behöver ingalunda vara något
fredsfår för att erkänna skiljedomsförfarandets många och stora
fördelar framför den brutala kampen, ehuru naturligtvis
situationer ibland kunna uppstå, då även den varmaste fredsvän
hällre föredrager strid än att frivilligt lämna till ett ovisst
avgörande sina rena livsintressen. Då det obestridligen kräves
större självövervinnelse av den part, som tror sig sitta inne
med makten och sålunda anser sig icke behöva vädja till rätten,
än av den part, som befinner sig i det predikamentet, att han
finner en sådan vädjan nödig, och då det undantagslöst varit
boktryckarna, som föreslagit skiljedomsförfarande i de
intressetvister, vilka på nämnda sätt slitits mellan arbetsgivare- och
arbetareorganisationerna inom vårt yrke, torde man utan
överdrift kunna påstå, att landets typografer härvidlag lagt i dagen
enastående prov på fredsvilja, självtukt och övertygelse om
rättmätigheten av sina framställda krav.
Visst är det sannt att under stridens hetta mången gång
fällts bittra ord både mot andra parten och mot
meningsmotståndarna inom det egna lägret, men att viljan hos alla alltid
varit att söka nå det bästa möjliga resultatet för kåren, därom
har det dock städse endast en mening varit rådande.
Vid en överblick över de gångna årens tariffarbete kan detta
delas i två tidsperioder. Den första perioden, som ungefär
sammanföll med 90-talet, kännetecknas av att man lade
huvudvikten vid att prässa upp avlöningarna så mycket som möjligt.
Detta var också helt naturligt, då dessa på de flesta platser i
landet voro oskäligt låga. Denna strävan lyckades också i en
sällspord grad, så att vid slutet av förra århundradet
typografkåren stod såsom den utan gensägelse bäst avlönade
yrkesgruppen inom landet. Den senaste perioden åter kännetecknas
av att man huvudsakligen lagt sig vinn om att förbättra
arbetsvillkoren och reglera arbetsförhållandena inom yrket. En
bidragande omständighet till detta förhållande ligger naturligtvis
däri, att det icke går för ett enda facks arbetare, att driva upp
sina löner mera än till ett visst mått utöver den allmänna löne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
