Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
AVDELNINGARNAS VERKSAMHET
fredagen den 6 augusti 1909, uttalar som sitt önskemål att
förbundsstyrelsen vakar över att ingångna avtalet emellan
typografförbundet och boktryckareföreningen icke må brytas från
förbundets sida, då enligt vår mening skäl f. n. icke finnes
som giver stöd för den kraftåtgärden». Detta var inledningen
till vad som komma skulle efter ett beslut den 9 augusti att
instämma i förbundsstyrelsens paroll om sympatisträjk. Hrr
Karl Påhlsson, Nils Wikström och Mauritz Ahlström skulle
meddela resp. arbetsgivare föreningens beslut. Då några av
medlemmarna efter en veckas sträjk började vackla och yrkade
på arbetets återupptagande beslöts den 14 augusti med 23
röster mot 5 att avvakta förbundsstyrelsens vidare order.
Beslutet föranleder R. Zetterlund att söka sitt utträde. Hr Karl
Påhlsson reserverade sig emot beslutet. Och efter några dagar
vinna dessa båda inträde i arbetsgivarnas organisation och falla
därmed sina kamrater i ryggen. Norrbottens-Kuriren, som
utkom i förminskat format, blir nu något större. Mot
undertecknande av personliga kontrakt erbjöds samtliga sträjkande
å nämnda officin återgång till arbetet den 24 augusti. Med
24 röster mot 6 beslöts emellertid invänta förbundsstyrelsens
meddelande om stridens avblåsning. När denna kom höll man
fortfarande på att ingen återgång skulle komma ifråga därest
ej kontrakt underskrevs. Ingen var dock livad för kontrakten,
som arbetsgivarna ville påtvinga dem. Den 6 september
meddelade tryckeriföreståndaren Mauritz Thingvall att han vore
villig återupptaga hela sin personal. Vid Norrbottens-Kuriren
däremot återinsattes endast 7 av personalen på sina
förutvarande platser. Så småningom återtogos emellertid den ene
efter den andra, så att slutligen endast 3 av personalen
tvingades att emigrera till Amerika. Under tiden dessa gingo
arbetslösa och sedan förbundets sträjkunderstöd indrogs beslöt
föreningen en extra uttaxering av 2 procent, som varje vecka
utbetalades. Därjämte efterskänktes alla lån till medlemmarna
under storsträjken.
EFTER 1909. Om föreningens ekonomi i begynnelsen var
dålig är den så mycket bättre nu, tack vare medlemmarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
