Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
AVDELNINGARNAS VERKSAMHET
rande och meddelade resultatet av de förhandlingar han fört med såväl
bolaget Östra Västmanlands direktör som redaktören och vilka resulterade
i att båda dessa herrar bestämt förklarade att något avtal med
typografernas organisation skulle bolaget aldrig ingå. Emellertid fortsatte sträjken
och ingen av de sträjkande bröt ringen, trots åtskilliga försök från bolaget
att locka särskilt lärlingarna tillbaka i arbetet. Med en sammanravsad
personal av unga pojkar och flickor jämte ett par äldre personer lyckades
bolaget få tidningen att utkomma, första veckan med endast ett litet
obetydligt nummer; och på detta sätt drog man sig fram till den 1 september
samma år, då bolaget skriftligen vände sig till klubbstyrelsen med
förklaring att man vore villig underskriva och tillämpa förbundets tariff. Klubben
var naturligtvis genast villig att få slut på den långa striden, vadan
uppgörelse omedelbart träffades. Av de sträjkande arbetarna fanns vid denna
tid endast en lärling kvar på platsen, de övriga hade undan för undan
avrest från platsen till nya konditioner. De, som under sträjken hjälpt
bolaget fingo som belöning avsked den ene efter den andre i raskt tempo.
Hade denna strid varit lång och hård, så förde den dock det goda med
sig, att den visade arbetsgivarna att det icke går för sig att behandla en
personal godtyckligt, ty med ett enigt uppträdande bringas även den mest
halsstarriga arbetsgivare slutligen att ta sitt förnuft till fånga. Ett
gammalt ordstäv säger: »Den, som spottar i kålen, får själv äta ur den»; så
blev också bolaget Östra Västmanlands lott. Man förklarade så stolt innan
sträjken började att man aldrig komme att underteckna något avtal med
Svenska typografförbundet, men efter 5 1/2 månad var det just
bolagsstyrelsen som anhöll att få underskriva den förut så föraktade tariffen. Detta
var den enda lönesträjk, som inom vårt fack förekommit i Sala och det
kan med tillfredsställelse konstateras att det var arbetarnas organisation,
som vann en visserligen hårdköpt men principiellt betydelsefull seger.
År 1901 infördes den nya tariffen för utlärda jämte
lärlingstariffen å samtliga tryckerier utan något bråk. En liten
konfliktunge uppstod år 1902 i februari, då den ett år gamla
Sala-Tidningen ville avskeda sin tryckare och i stället låta en lärling
sköta tryckningen, men denna lilla affär uppgjordes i godo
sedan klubbstyrelsen gjort framställning i saken, och resultatet
blev att tryckaren stannade på sin plats.
STORSTRÄJKEN 1909. De följande årens tariffrörelser ha icke
medfört några öppna konflikter utan lösts i godo. Ett par
moln seglade visserligen upp år 1909. Detta år deltog
nämligen klubben i storsträjken hela tiden från den 9 augusti, då
förbundsstyrelsens paroll kom att typerna skulle nedlägga ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
