Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
BOKTRYCKETS TEKNISKA UTVECKLING
avskar det i bestämda längder, men lämnade på sidorna en
liten rämsa, så att papperet skulle kunna ledas vidare över
ändlösa band nedför en sned yta. Då det kommit till en viss
punkt, skildes arken helt och hållet och fördes till en särskild
mottagningsapparat, som längre fram förenades med en
falsmaskin, vilken ombesörjde tidningsbladens falsning. Denna
maskin tryckte 11- à 12,000 kompletta exemplar i timmen och
överträffade således betydligt det resultat, som uppnåddes av
Hoes präss. Walterprässen fordrade dessutom ej någon större
betjäning.
Efter Walterprässens mönster äro de nu allmänt brukliga
rotationsprässarna byggda. För tryckandet av tidningar med
större antal sidor betjänar man sig numera av två-, fyra- eller
sexrulliga rotationsprässar, vilka bestå av två, fyra- eller sex
hopkopplade prässar, som samtidigt trycka från var sin
pappersrulle. De ha skilda tryckcylindrar och färgverk, men
gemensam klistrings- och falsapparat. En dylik sexrullig maskin är
i stånd att av en tidning med 16 sidor trycka 81,000 exemplar
i timmen samt av en 32-sidig tidning 40,500 exemplar.
Den första rotationsprässen infördes till Sverge av
Stockholms Dagblad 1881, men kom icke i gång förrän 1883. För
närvarande finnas i Sverge 91 rotationsprässar av växlande
storlek. De flesta av dessa äro av tyskt fabrikat, en är
tillverkad i Frankrike och några i England eller Amerika.
Tryckningen i rotationsprässarna skulle vara ogörlig utan
stereotyperingsförfarandet. Stereotypien är egentligen ingen
ny uppfinning. Den var känd långt före vår tid och
användes för reproduktion av träsnitt redan så tidigt som 1483,
men det var först i början av nittonde århundradet som den
kom till allmännare användning genom de av den ovannämnde
Stanhope vidtagna förbättringarna. Enligt den av honom
uppfunna metoden fastskruvas stilformen i en järnram och sedan
stilytan fuktats med olja hälles över densamma en välling av
gips och vatten, vilken inarbetas med borstar eller pänslar.
Sedan gipskakan stelnat, upplyftes den från stilformen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
