Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANNE TYPLUND 299
Jag traskat har kring hela Sverges land,
Rätt roligt haft, men tråkigt ock ibland;
När tråkigheter mött uppå min stig,
Så har min lilla plunta tröstat mig.
Tro ej, för all del, att jag är ett svin,
Fast jag mig läskar med potatis-vin;
Se ej på näsan min, att den är röd, —
Det har den blivit utav solens glöd.
Åh nej! jag alltid måttlig varit har,
Det får jag säga er till mitt försvar.
Och skulle någon gång jag ramla kull,
Dä är jag fasligt trött — men inte full.
Ja, herre gud! vad tiden växlat om
Se’n hit till denna snöda värld jag kom.
Att slita ont, jag alltid varit nödd,
Ack ja! min väg har varit törnbeströdd.
Vid elva år jag kom i tryckeri,
Ty typograf det skulle jag ju bli,
Självsvåldig var jag utav själva fan,
Stryk fick jag därför redan första da’11.
Nog var jag envis, gav mig ej en tum,
Men jag försäkrar att jag ej var dum,
Fast herr boktryckarn ständigt åt mig röt:
»Du är ett sakramenskat ärkenöt!»
En vacker dag man ställde mig vid kast.
-Att lära sätta gick just ej i hast;
Men svibla kunde jag och det med schwung,
Och därför blev jag kallad »swibelkung».
Men håg och lust mig städse framåt drev,
Mer försigkommen med var dag jag blev,
Och så var jag en vacker lördagskväll
En välbeställd »boktryckaregesäll».
Nu blev mig lärostaden allt för trång,
Jag ville ut att se 111ig om en gång. —
Ett gammalt ordspråk lyder, som man vet:
»I eget land där blir man ej profet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
