Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANNE TYPLUND
591
Som sagt, av ståten hade jag fått nog,
jag gick nu bort att söka mig ett knog;
Men med min föresats det snart slog klick
Till följd av det, som nu jag höra fick.
Jag hörde att till ^typernas* ruin,
Herr Lagerman oupptäckt» en sättmaskin.
Som blixten stod den tanken för mig tvärt:
Att konkurrera är väl inte värt.
Jag fattade därför min vandringsstav,
Fick pluntan fylld — och se’n så bar det av.
Snart glömde jag den tid som hade flytt,
Ty nu jag fick uppleva mycket nytt.
Att resa pr apostlahästarna
Just knuten är, om man vill något se;
Man kan då gratis komma vart man vill,
Och blir man trött att gå — så står man still.
Ja, luffarns liv det är bekymmerfritt:
1 en och annan gård man gör en titt,
Och kan man då kontant med bonden bli,
Så får man både mat och nattlogi.
När vidare man kommer till en stad,
Man gör sig med kolleger dagen glad;
Till krogen man begiver sig rätt snart
Och bliver »tjock i syna», det är klart.
Nu är det bäst att stämma ned sin ton,
Ty stadspolisen den ger ej pardon;
Den till och med kan spela en det puts,
Att till hemorten tvärt man får fri skjuts.
Det därför är ej underligt precis,
Om luffare ej tycka om polis.
Och Janne Typlund är för klok, minsann,
Han stöter sig ej med polisen, han.
Nej, fritt jag luffar kring ännu i dag
Och än polisen ej fått i mig tag,
Men händer det, då svarar jag på list:
Jag är ej luffare, jag är — turist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
