Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 3. 31 januari 1959
- Tysk ungdom i dag. Ungdomen känns på pulsen, av Axel Janås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdomstidning man håller sig med inom
IG Druck und Papier, ser på frågan ur en
saklig positiv synvinkel. I en artikel följer
vi en medarbetares vandring ute bland
ungdomarna. Den artikeln är så läsvärd,
att vi helt skall återge den här:
Ungdomen känd på pulsen
Man anstränger sig återigen intensivt
att psykologiskt pejla ungdomen som
sådan. Ty nu har unga människor på nytt
väckt förvåning och förargelse hos våra
vuxna statsmedborgare.
Det är besvärligt med ungdomen.
Där kommer nu dess idol från Förenta
staterna för att till sina beundrares glädje
och uppbyggelse stöta fram rytmiska
schlagers och sånger, och hur tackar
honom hans publik? Den demolerar
lokalens inredning och av hänförelse även
hans kläder, såvida den kan komma fram
till musikern.
Nu har vi återigen exakt fått veta: det
går inte längre att hålla ungdomarna i
schack. Beriden polis och beredskapspolis,
brandsprutor och stabilt växta
lokalvaktmästare har satts in för att visa dem
tillbaka till sina bänkar. De äldre står
rådvilla inför det och vet inte vad de ska ta
sig till.
Nu menar inte vi heller, att sådana
yttringar av hänryckning obetingat måste
vara passande för ungdomen. Men man
kan nästan tro, att ett så stort uppbåd av
ordningens ordinarie övervakare just
förpliktar unga människor till övergrepp.
Precis lika förpliktande som förebild är
naturligtvis också kravallerna i England,
Sverige och Förenta staterna. Man
handlar alltså stilenligt. Fråga till den höga
publiken: Är ungdomen sådan, måste den
vara sådan och vad kan man göra
däremot?
*
Utgående från sådana reflexioner
hetsade mig redaktionen på den tyska
ungdomens spår. Jag klädde mig alltså i
trånga åtsmitande byxor, pullover och en
brokig sjal och lät trimma mitt hår i
modern frisyr. Resultat: skallande skratt inte
Svensk typograftidning nr 3 • 1959
HELGA och hennes väninna sätter sig efter åtta timmars
arbetsdag att knoga på en stenografikurs. Den stålsatta
vilja, som ligger bakom deras energi, är en form av ideal,
som inte syns och hörs så mycket, men den finns ...
ATT FINNA STILEN här i livet är kanske inte så lätt,
men flickan härovan är ett av de ambitiösa exempel som
den tyske reportern träffade under sin vandring bland
ungdomen.
endast från äldre människor utan också
från mina vänner. Men vad allt gör man
inte för vetenskapens skull! Därefter bar
det av. Jag besökte revolverbiografer,
spel-automathallar och jazzkällare. Och där
står jag nu och försöker knåpa ihop en
artikel om den tyska ungdomen.
*
Jag kan berätta för er om Fritz, som
jag träffade kl. 23 efter ett biobesök. Det
var en torsdag och den här veckan hade
han redan sett fyra filmer. I alla sköts det
skarpt, gangster dödades och damernas
kläder fick utstå hårda och brutala grepp.
»Det var en stark sak», berättade han för
mig — vad filmen överhuvud taget hette,
hade han redan glömt. I morgon
kommer han åter att se en liknande.
*
En annan dag träffar jag Fred och
Erika i en rökig jazzkällare. Lokalen är
mycket enkelt inredd. På väggarna
hänger några affischer, borden är mycket små
och visar redan smärre skavanker. Men
musiken är bra och hög och har ett
passande tempo. Fred konsumerar just sin
tredje Coca-Cola och sin fjärde konjak.
Hans följeslagerska dricker nästan
ingenting. I mitten av lokalen dansas det, dvs.
»dansas» är väl något överdrivet. Vad
hjälper det att försöka »lukta» på rock’n
roll, när tjugo andra par på tio
kvadratmeters yta försöker att göra likadant. Det
stannar vid några eländiga
utbrytnings-försök och en massa knuffar i revbenen,
och ganska demolerad lämnar man efter
varje tur dansgolvet. Men vad bekymrar
det Erika och Fred — vid
revbensknuf-farna har de för länge sedan vant sig.
Dessutom är Coca-Cola billigt och det har
så mycket större betydelse.
X-
Jag har träffat Harry framför en
spelautomat. Han hade just haft en otursserie
och var nära att sätta spårvagnspengarna
på spel. Jag har stått med Richard i ett
gathörn och rökt en cigarrett tillsammans
med hans vänner. Fotgängare går förbi
oss med en smula misstänksamma blickar.
Richard endast skrattar och menar: »De
tror ju i alla fall, att vi är halvtokiga —
vare sig vi ställer till med något eller
inte.» Det roade honom tydligen att spela
borgarskräck.
X-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 19 23:19:17 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtyptid/1959/0048.html
