Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. 28 februari 1959 - Studiecirklarna statens sparobjekt, av Js
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 5 28 februari 1959
Sjuttioandra årgången
Studiecirklarna statens spar objekt
Med beklämning läste man för ett par
veckor sedan, att »statsfinansiella skäl»
tvingat till en nedskärning av statens
bidrag till studiecirkelverksamheten
med inte mindre än 20 procent av de
nu utgående bidragen. I samma
statsfinansiella läge anses det lämpligt att
framföra tanken på en höjning av
för-svarsutgifterna med 60 miljoner
kronor — en försvarsbudget, som nu är
uppe i den ansenliga summan av 3
miljarder kronor och som av
atomvapen-ivrarna betecknas ge ett försvar av klass
»pilbåge».
Inom kulturförsvaret går vi tydligen
snålare tider tillmötes. Dagens attack
gäller en proposition, i vilken
ecklesiastikministern föreslår, att nu utgående
statsbidrag till studiecirklarna minskas
med ca 20 procent och att utgående
maximibidrag till fritidsgrupp sänks
från 6: 50 till 4 kronor per deltagare.
I dessa fyra kronor skall då inräknas
även det särskilda bidraget för
lokalkostnad, som nu utgår med 2 kronor
per deltagare. I realiteten innebär detta
inte någon minskning av anslaget i
helhet. Detta blir i likhet med föregående
budgetår 9 miljoner kronor för
studiecirklarna och 3 miljoner för
fritids-grupperna. Vad är det då, som
nödvändiggör en minskning med de 20
procenten? Jo, aktiviteten inom den
frivilliga bildningsverksamheten har
ökat på ett för staten så oroväckande
sätt, att den med bibehållna
statsbi-dragsgrunder skulle medföra en
automatisk ökning av den samlade
bidrags-summan med inte mindre än 2,7
miljoner kronor. Med personlig
kännedom om ecklesiastikminister Edenmans
värdesättning av bildningsarbetet, har
vi svårt att föreställa oss att han utan
vånda satt sitt namn på denna
proposition. Den vanliga klyschan om
»statsfinansiella läget» är så sliten att den
nu inte helt förmår skyla de verkliga
motiven, en undfallenhet för krafter i
samhället, som ständigt kräver nya
miljoner och miljarder för en
försvarsorganisation, som aldrig känner någon
mättnad. Vi vet att man egentligen
inte skall ställa olika utgiftsposter mot
varandra, men i en situation, då
regeringen allvarligt avser att öka
militärbördorna med 60 miljoner kronor
samtidigt som en proposition
framläggs, vari en expanderande
bildnings-verksamhets ökade behov av
ekonomiska resurser skall strypas, då är
regeringen inne på vägar, där
medvand-rarna från folkets breda lager är få.
Den kulturupprustning Sverige och
inte minst dess uppväxande ungdom
behöver har en angelägenhetsgrad,
som ständigt måste betonas. Strävan
att fullfölja tanken på bildnings- och
utbildningsmöj ligheternas
demokratisering får inte förslappas på ett sätt,
som regeringspropositionen nu vittnar
om. Ideligen erinras vi om hur
ungdomen behöver fostran. Högerns recept
är att öka polisstyrkorna. Vi tror att
värdet av den där handgripliga delen
i högerns fostringsprogram är
synnerligen tvivelaktigt. Särskilt när den
predikas med en gammalreaktionär
strävan att hindra enhetsskolans
utbyggnad. Man skulle kunna referera till
åtskilliga exempel, där högern sökt och
fortfarande söker bibehålla det gamla
klassamhälle, där bildningshärdarna
och de högre skolorna var de
välsitue-rades privilegium. En ny tidsanda har
berett mark för enhetsskolan, stöd har
lämnats den frivilliga
bildningsverk-samhet, där vuxenundervisningen
blivit ett för samhället betydelsefullt
komplement till en bristande
skolundervisning många bland de nu vuxna
gavs under sin skoltid. Ja, till och med
förkovran ifråga om yrkesutbildningen
har varit en viktig del i den frivilliga
studieverksamhet, som nu skall
hämmas i sin alltför livliga utveckling. Vi
behöver fortfarande den
bildnings-verksamhet, studiecirklarna utövar.
Samhället behöver den för sin
demokratiska fortlevnad, organisationer
och arbetsmarknad behöver
bildningsverksamheten för att hos ett vaket och
intresserat folkskikt skapa förståelse
och insikt om hur nya lägen och
företeelser i arbetslivet bör mötas. Det kan
inte med ekonomiska mått mätas, i
vilken utsträckning svensk
bildningsrörelse varit av betydelse för samhälle,
för kommuner, för de otaliga
kommunala styrelser, där demokratin levt
starkt tack vare kunniga folkliga
representanter. Man kan inte heller fixera
en summa, representerande vad svenskt
näringsliv tjänat på, att de anställda
haft en högtstående kunskap i frågor,
som varit av betydelse för
produktionsutvecklingen. Slutligen kan man allra
minst mäta värdet av individens egen
tillfredsställelse över att bättre kunna
behärska situationer, som uppstår i det
dagliga livet, eller som har avgörande
betydelse på hur anda och samlevnad
utvecklas. Allt detta, som är
grundläggande för den kultur, vi gör anspråk
på att ha här i landet, slår man inte ner
på räknemaskiner. Vad vi däremot kan
fastslå är att de 64000
statsbidragsbe-rättigade studiecirklarna är så
värdefulla i samhällets inre försvar, för
kulturberedskapen, för produktionslivet,
för ungdomens fostran och för en
positiv samhällsanda, att den summa på
2,7 miljoner kronor, det här gäller är
en bagatell i jämförelse med de ideella,
kulturella och materiella värden,
regeringspropositionen sätter på spel.
Det kan befaras att de frivilliga och
obetalda krafterna i ledningen för
olika lokala bildningsorganisationer
uppfattar reduceringsförslaget som ett
misstroende i en situation, då de i
stället vore förtjänta av en uppmuntran,
att trots tidens påfrestningar fortsätta
sin organisering av bildningsarbetet.
P
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
