Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 25. 7 november 1959 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESIDIET följde uppmärksamt de många inläggen i ofta långdragna debatter och
funktionärerna var alltid beredda att klarlägga de skiftande problemen.
tiden är emellertid förbi och Hannover är nu
en industristad av rang. Om någon tror att detta
nödvändigtvis måste innebära att stadsbilden
domineras av fabriksskorstenar och nedrökta
fabriksbyggnader så tar bekantskapen med
Hannover snart bort denna villfarelse.
När det tyska folket 1945 befriades från
nazitidens och det andra världskrigets
mardröm var det ruiner och grushögar som mötte
dess ögon. Utsvultna och trötta in till döden
hade det att försöka få ordning i detta kaos.
Uppgiften borde ha förefallit övermänsklig.
Hannover utgjorde inget undantag. Staden var
förstörd till 98 %. Dess innevånare tog dock
itu med återuppbyggnaden på ett sätt som blev
ett föredöme för många andra tyska orter. De
delade in sig i arbetslag som fördelades på
kvarter. Undan för undan reste sig staden ånyo ur
gruset. Moderna byggnader, breda gator med
grönskande alléer och parkanläggningar präglar
i dag stadsbilden. Hannover har nu ca 600 000
invånare och det kan vara värt att framhålla att
1,5 % av dessa är organiserade i vårt tyska
broderförbund, IG Druck und Papier.
Industrifackförbundet Tryck och Papper, så
IG Druck und Papier diskuterade kontaktfrågor och höjde avgift
Hannover är en stad med mycket gammalt
ursprung. När staden trädde fram ur det
förgångnas dunkel för att inta en plats i det
historiska medvetandet var det första årtusendet av
vår tidräkning redan förbi. Den utvecklade sig
långsamt och först mot slutet av trettioåriga
kriget började ett uppsving, som, fördröjt av
århundradenas perioder av krig, ännu pågår.
Från 1636 huvudstad i kurfurstendömet och
sedermera konungariket Hannover, blev staden
efter rikets införlivande med Preussen 1866,
huvudstad i provinsen med samma namn. Den
innehar fortfarande samma rang, men sedan
1946 i delstaten Niedersachsen. För en äldre
generation är kanske namnet Hannover närmast
förbundet med hästuppfödning. De tunga
han-noveranarna var på sin tid för jordbruket av
samma betydelse som traktorerna är i dag. Den
lyder namnet i ordagrann översättning, höll sin
femte ordinarie kongress i Hannover under
veckan 20—26 september. Av ordningstalet
framgår att organisationen som sådan inte är
gammal, i själva verket endast tio år. Men
traditionen har djupa rötter, det är endast
kontinuiteten som av kända skäl fått vidkännas ett
avbrott.
Kongressens öppnande skedde med
sedvanlig pompa och i närvaro av, förutom ombuden,
ett stort antal in- och utländska gäster. Bland
de förra märktes arbetsminister Blank från
för-bundsregeringen. Även delstatsregeringen och
företrädare för staden Hannover var
närvarande. Den tyska landsorganisationen företräddes
av sin ordförande Willy Richter och det
socialdemokratiska arbetarpartiet av sin andre
ordförande Herbert Wehner. Enskilda tyska
fackförbund var också företrädda. De utländska
gästerna representerade sådana fackliga
organisationer som uppehåller intim kontakt med
värdförbundet. Skrivaren hade äran
representera de tre svenska grafiska förbunden, kanske
rättare sagt Grafiska industrikartellen.
Det tyska förbundet har ett medlemsantal på
142 000 medlemmar och en samlad
förmögenhet på 25 miljoner mark. När kommittén för
tullmaktsgranskning avgav sin rapport så skedde
det med traditionell tysk grundlighet. Man fick
veta, icke endast att ombudens antal var 230,
utan även hur åldersfördelningen var. Med
förbigående av detaljerna kan nämnas att den äldste
KONGRESSEN samlades i en ljus och luftig
lokal i Hannover som framgår av övre bilden,
där vi vid närmaste bordet bland annat ser
grafiska kartellens representant Erik W.
Karlsson och danska typografförbundets
representant O. A. Lundin. På bilden härintill ser vi
längst till vänster tyske förbundsordföranden
Heinrich Hansen och längst till höger vid
närmaste bordet den för svenskarna bekante
redaktör Fritz Rück.
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
