Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vad tiden ger ungdomen och kräver av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vara, dels en särpräglad kultur, en fast individualitet.
Även om vi frånse tillvarons metafysiska problem, så
återstå tillräckligt många svårigheter i och med alla de
mellanmänskliga problem, dem ungdomen stöter pannan mot,
ifrån den stund den börjar upptäcka rucklena bakom de
fina fasaderna, de höga skyddsmurarna omkring missbruken,
de lumpbodar, som äro behängda med samhällsgagnets skylt.
Omgivningen kallar den unge grubblaren odräglig, upprorisk,
disharmonisk. Men av en sådan ung människa kan man lika
litet vänta en vacker hållning som av Messinas innevånare,
när de störtade från femte våningen ned i källaren. Hela
tillvaron vacklar omkring dessa unga; allt synes dem
vanvettigt, planlöst, ruttet, ihåligt. Röja de sina
känslor, få de vanligen svaret: »sådant är nu en gång
livet; man får finna sig i det oundvikliga; man får lämpa
sig efter verkligheten.»
Somliga lyda rådet, förhärda sitt hjärta och söka för egen
del få det mästa möjliga ur livet. Andra hamna i skepsis,
hämnas genom satir samt förkunna att detta är den enda
»intelligenta och förnäma attityden». Andra förklara den
stolta och mörka »desperationen» såsom den »heroiska»
hållningen.
Den förra satsen har hos oss förkunnats från Stockholm,
den senare från Skåne. Som smålänning anser jag att de
starkaste slutligen befinna sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
