Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvissas genom bevis och sakförhållanden och den, vars
visshet vilar på tro, på känsla och aning. Den senare har
just förmågan att »känna i luften» – utan att med ögonen
se – att en ny vår är kommen.
För naturer av denna art är det t. ex. visst, att om än
Marx flesta satser låge döda som mumier inom pyramiden
av hans lärobyggnad, så är dock det väsentligaste i hans
förkunnelse ännu groddkraftigt, just som de vetekorn
voro, dem man efter årtusenden fann inom de verkliga
pyramiderna. Detta väsentliga är just sammanslutningens
tanke, arbetarnes internationella sammanslutning, ur vilken
en alldeles ny känsla av solidaritet, av ömsesidig hjälp
och ömsesidigt ansvar framvuxit. Och därmed även nya etiska
och intellektuella krafter inom arbetarklassen. Genom sin
lidelsefulla hängivenhet och obegränsade offervillighet för
sammanslutningens tanke, ha arbetarna vunnit en storartad
kulturell utveckling, vars värde icke minskas genom de,
i och för sig sorgliga, övergrepp, dem solidaritetskravet
här och där föranleder.
Det innebär således intet underkännande av
sammanslutningens värde såsom stridsmedel, när jag här
vill betona att den är ett ensidigt bildningsmedel, ja,
att den innebär en allvarlig fara för den sociala stridens
slutmål: släktets framtida, fullkomligare tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
