Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreningsliv i olika former och för olika syften, framför
allt av det socialistiska föreningslivet.
Men bredvid dessa goda, av alla erkända, verkningar vill
jag påpeka några mindre goda.
Först och främst att föreningslivet när en skötesynd
hos vårt byråkratiska och formalistiska folk,
paragrafpassionen.
Huru mycken tid och kraft spilles ej på oändliga
diskussioner om stadgar, om formfrågor, om futtiga
oväsentligheter! Huru ofta är ej detta ofruktbara
styrelse- och mötesarbete huvuddelen av föreningens
verksamhet! De, som skulle vilja handla, som äga initiativ,
som hoppas komma till saken, bli bundna genom de andras
stadgeklyverier och formskärerier. Och under detta
oändliga snack om strunt går kraften bort, kraften att se
väsentligheten, att känna för denna, att handla för denna
– de tre vilkor varförutan intet betydelsefullt kommer
att ske! De allvarliga frågor, som blivit förpratade och
ihjälstadgade, äro fler än de, som blivit ihjältigna;
de, vilkas idéer i föreningar blivit knäckta, äro i vår
tid flera än de, vilka i ensam kamp för sina idéer bli
brutna. Det är av största vikt att ungdomen har denna
sak klar för sig, så att den åt allt vad stadgar och
arbetsordningar heter ger det minsta möjliga omfång och
den största möjliga vidd – vilket endast låter som en
självmotsägelse!
De yngre goodtemplarna och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
