Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socialdemokratiska ungdomsklubbarna – med deras studiecirklar,
föredragsserier, deras söndagsskolor och sagoaftnar, deras
press- och förlagsverksamhet, – äga en stor kulturell
betydelse. Från denna ungdom kommer helt visst en den
socialistiska arbetarrörelsens renässans. Men må ungdomen
då även låta pånyttfödelsens vind svepa undan formalism
och skenviktighet; låta självverksamhetens glädje komma
i styrelsebråkets ställe! Och må ingen fåfänga hindra
att kraft och tid sparas genom att främja flera syften
inom en förening! Huru ofta skulle ej de angelägenheter,
som nu fordra sammanträden i fyra, fem olika styrelser,
kunna handhavas av en enda?
Vi, som lyckligtvis inte behöva kämpa för vår lagstadgade
föreningsrätt, borde i stället allvarligt överväga den
sociala och individuella rätten att bilda och att ingå
i föreningar! Envar vet, att om man oavlåtligt huggor
spånor av en stock, så duger den slutligen inte till
takbjälke. Men just på det sättet behandlar man sitt eget
själsämne. Flisorna av dessa söndersplittrade själsämnen
yra omkring. Men de hela själarna, de, som sätta in sin
kraft på ett livsverk, dessa bli allt färre.
Tidens typiska sjukdom är platformomanien. De av denna
åkomma angripna kunna ej sova om natten, i fall de ej på
afton hört sin egen röst i en offentlig församling. De ila
från möte till möte och föreslå på varje möte stiftande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
