Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjar, fortsätter föreningslivet: de säregna
människoämnena knådas till en likformig massa.
I stället för den socialaristokrati, som är de högst
utvecklades framtidsideal, nalkas vi på detta sätt
massvälde som framtidens styrelseform. Det vill säga,
i fall socialismen behåller det demokratiska idealet och
icke slutar med att omfatta högeridealet: statens allmakt
över en lydig, samhällets idé tjänande, hjord. Men varken
på massväldets eller statsväldets väg kan släktet komma
att nå socialismens ovan angivna ideala mål.
Detta nalkas vi endast i den mån, »massan» blir allt
mer och mer förvandlad till enskilda, som – i och genom
en full utveckling av sina egna yppersta krafter –
bli glatt villiga att uppskatta alla de övrigas;
som sålunda bli i stånd att vist välja och frivilligt
följa en ledare, överallt där en sådan kräves, men dock
därjämte veta att bevara sin egen självständighet, sin
egen särprägel, sin egen skaparlust inom det område,
som är deras. Det utplattande tryck, som den enskilda
och den partimässiga tvångsuppfostran utöva, härflyter
ytterst ur det evinnerliga misstaget att nuet helt måste
offras för framtiden – i stället för att framtidens värde
just beror på värdet av hela den följd av »nu», dem man
tanklöst offrar för framtiden!
Ty är icke nuet en del av denna framtid? Växer icke under
många dagar och nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
