Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»framtidens» bröd? Kunna vi försumma åkerns växtvilkor
i nuet och dock vänta skörd i »framtiden?»
Kan man stund för stund låta förtrycka sin natur och
i framtiden finna den rakvuxen? Dag från dag tysta
sitt samvete och i framtiden finna det talande? År
från år svälta sin själ och i framtiden finna den fullt
utvecklad? Den unga människa, som försjunker i socialt –
framför allt i politiskt arbete – lever på den irrläran att
den enskilde skall offra sig för det hela; att man vinner
sig själv genom att glömma sig själv; att man bereder
andras lycka i framtiden genom att försaka sin egen i
nuet. Och de andligt tanklösa fröjda sig åt denna ungdom,
alldeles som andra tanklösa fröjdas åt de björklövskvistar,
som torgföras sedan spiselvärmen lockat fram deras späda
löv. Den, som tänker finner att det är skada på dessa
kvistar, som sedan aldrig komma att vaja i majvinden
eller bada i sommarvärmen. Och än mer skada är det på de
unga människor, som föregripa den naturliga följden i sin
andliga lövsprickning och blomning.
Den ungdom, som i förtid drives eller kastar sig in
i »social verksamhet» och föreningsliv, förlorar
den betydelsefullaste tidpunkten för sin egen
självkultur. Dessa unga börja svara innan de själva på
allvar frågat, och lära sig fråga innan de i stillhet
lyssnat. De förlora den ro för självfördjupande, som sedan
kanske aldrig kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
