Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ersättas. Deras åsikter bli lösliga, deras omdömen
överilade, när de strax ge ut dem i offentliga diskussioner
och föredrag, istället för att låta dem långsamt mogna
under meningsutbyte endast med en vän eller en sluten
vänkrets.
Mera ensamhet, mindre gemensamhet, detta är vad ungdomen
i »ton»-åren behöver, ifall den ej tio år senare skall
stå med en stor inre tomhetskänsla, ja, med leda se på de
sociala uppgifter, för vilka de då borde vara färdiga och
arbetsivriga. Allt för lätt glömmer man, att skördefältet
är rikt endast när varje ax är det; att samhället får sitt
samlade värde icke endast genom vad dess individer utföra
utan genom vad de äro. Om de enskilda slita ut sig eller
utsugas för det hela, kommer det hela förr eller senare att
ge ringare frukt: detta är en så naturnödvändig erfarenhet
att man förvånas över att den åter och åter måste förkunnas
som en glömd sanning!
Arbetareungdomens ivriga nykterhets- och bildningsvilja är
just nu det mäst löftesrika tidstecknet i vårt land. Men
det är icke nog med viljan, icke nog med att de yttre
villkoren för bildning bjudas allt rikligare: det är de
inre vilkoren, det mäst kommer an på. Varje lantman vet
att sådd i storm är föga lönande. Men så är också ett
meddelande av kunskaper åt en, av det offentliga livets
krav, omstormad själ.
Bildningen – med andra ord växten och mognaden – är på
alla tre områdena för vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
