Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kulturvärdet, geniet. Detta saknar i regeln de egenskaper,
som äro brukbara och uppskattade inom föreningar.
Visserligen hållas i många föreningar föredrag om
genierna – sedan de äro döda! Men i levande livet voro
de ännu aldrig begripliga för massförståndet och geniets
övertygande makt var städse en avståndsverkan.
En diktare har skildrat snillets väsen genom att om en
genial människa säga: »att han såg på de andra, de, som
bo i hus, med samma ogenomträngligt främmande blick som
salamandern äger, salamandern vilken bor i eld».
Och elden kommer att förbli snillets livsvilkor.
Kasärnhus – i varje bemärkelse – passa ej genierna. Men
ju mer föreningarnas flertalsbeslut och styrelsestadgar
bli avgörande, dess mindre rörelsefrihet erhåller den
geniala skaparviljan. Och sålunda hava vi nu visserligen
demokratiska former för kulturlivet, men – allt färre
betydelsefulla kulturskapelser! Styrelsen rättar käckt
arkitektens, bildhuggarens och målarens idéer; styrelsen –
men jag avbryter. Ty skulle jag börja orda om styrelsenas
vanstyre bleve visan aldrig slut. Summan är: att endast
en kulturell demokrati duger!
Den »praktiska politiken» låter allt hänsynslösare de
små lagarna neutralisera den stora lagen: att allas
socialpolitiska verksamhet bör gå ut på att lägga den
utövande makten i den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
