Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom varje område, bästes hand. De små lagarna – egennyttan,
avunden, fåfängan, hämdlusten – göra nu de få betydandes
inflytande obetydligt och de mångas obetydligas betydande.
Har väl någon erfarenhet blivit oftare bekräftad än den,
som kolonien Roycroft’s ledare, Elbert Hubbard formulerat
sålunda: att all stor framgång är resultatet av en mans
välde?[1] Och är någon sanning i vår tid mer förbisedd? Ty
just emedan massverkan är så väldig, förledes man lätt
att giva denna en betydelse, den aldrig ägt eller kan äga.
Mången menar t. ex., att ledaren, som i ett eller annat
avseende ger ett stort svar, mäktar detta endast emedan
själarna runt om honom redan äro fyllda av frågan. Men huru
mycket oftare är det ej ledaren, som drivit alla dessa
andra att fråga? Mången menar att den ström av andlig
kraft, som sätter massan i rörelse, också uppstått inom
massan själv. Men man glömmer att den andliga kraft, som
i ett givet historiskt ögonblick sätter massan i rörelse,
vuxit sig stor sålunda att, släktled efter släktled,
ensamma själar ha hungrat efter rättfärdigheten, lidit
för sanningen, utövat broderskärleken, sett framtiden
i stora syner och tjänat den med en ren vilja. Så har,
droppe efter droppe, den känsloström blivit danad, som
socialismen nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
