Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. De unga och antimilitarismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tre månader sedan jag skrivit ovanstående, erhöll jag
liten skrift av en ung dansk fredsvän, Olof Forchhammer:
JEG NEGTER.
Där påvisas den oerhörda individuella frihetskränkning, de
staterna begå, som grunda försvaret på värnplikten. Ty den
värnpliktige har icke, som yrkesmilitären, valt krigarens
kall. Han nödgas för det första sätta in sitt eget liv på
helt andra ting än sin egen livssak. För det andra tvingas
han själv att, mot sina heligaste känslor, mörda och
lemlästa. Han har levat i ett samhälle, där hans fostran
avsett att hos honom inplanta den kristna moralen. Men när
han senare vill taga dessa moralbud – kärlekens och fridens
bud – på allvar, då straffas han av samhällets lagar!
Så långt har Forchhammer obetingat rätt. Vad han glömmer
är att en del antimilitarister icke ha något emot våldet,
då det tjänar deras syften, att de ej hysa någon helig
kärlek till freden som kulturbärande. Nej, de bli
försvarsvägrare av brist på storsyn och varmhjärtenhet,
av fosterlandslöshet och bekvämlighet. Än mindre delar jag
Forchhammers mening när han nekar att ens taga del i sitt
lands försvar. Ty, säger han, med nutidens maskinslakt
är det för ett litet land otänkbart att försvara sig
mot övermakten. Att göra sig till medskyldig i ett krigs
demoralisation, detta blir därför ej endast upprörande för
den enskilde utan även gagnlöst för landets försvar. Och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
