Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. De unga och antimilitarismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir det även meningslöst att rusta. Varje stat deltar
i och genom sin rustningsiver mer eller mindre till
krigsfabrikationen. I stället för att rusta, borde de små
staterna verksamt deltaga i det internationella kultur- oah
fredsarbete, som är det enda tryggande försvarsarbetet. Men
ungdomens bästa insats i detta fredsarbete är att, i
försvars- som anfallskrig, neka att förse krigsmaskineriet
med det människomaterial, som håller det i gång. Så långt
Forchhammer.
Jag har ovan betonat i vad mån jag delar och i vad
mån jag icke delar denna radikalt antimilitaristiska
ståndpunkt. Med Finland för ögonen borde envar kunna
inse, att försvarskriget ej är det värsta av öden, ett
försvarskrig, som åtminstone bevisar folkets livsvilja,
medan under nuvarande förhållanden, avrustning vore
detsamma som att utfärda sin egen dödsdom som fri nation.
Må vara att ett lås för vår lada ej med visshet hindrar
inbrott, men står dörren öppen inbjuder man till ett
sådant. Och jag har senare hört Forchhammer medge att:
gent emot en barbariskt styrd stat som t. ex. Ryssland,
står man inför valet att se sin högre kultur krossas av
den lägre eller att försvara sig.
Mera fruktbart för freden än värnpliktsvägran, vore att
ungdomen med vakna och vänliga ögon såge bort till andra
land, isynnerhet grannlanden. Det vore lyckligt om de unga
åter började räcka varandra händerna över Kölen och Öresund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
