Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
givit det något som individen kan neka, att nationen
för honom ägt betydelse. Även om jordmånen varit mager
och bladen sålunda fått en fattig näring, även om frost
eller torka skadat deras friskhet eller skuggan deras fulla
utveckling, så länge de ej löst sig från grenen ha de dock
mer livskraft än när de fladdra omkring med vinden. Och var
enskild äger som medlem av ett folk en fullhet av liv, som
han, löst från sitt samband med sin stam, aldrig kan äga.
Särskilt starkt har jag under de senare åren känt detta,
när jag 1905, återkommen från utlandet, möttes av den
norska konflikten och 1909, likaledes återkommen från
Italien, möttes av storlockout och storstrejk. Var gång jag
under senare år vänt tillbaka till Sverige, där också jag
slitit ont, har jag förut stått i valet att stanna borta,
att dana mig mitt ålderdomshem i Italien. Men 1905 som
1909 kände jag med hela min varelse huru omöjligt detta
skulle vara; huru jag måste lida och glädas med mitt eget
folk för att känna mig i alla avseenden leva; huru jag
ingen annanstädes kunnat lida så eller glädas så som
hemma. Endast där kunde jag gripas av en sådan ångest,
som den jag med många kände 1905: ångesten att Sverige
genom ett krig skulle draga skam över sig – medan vi nu
med stolthet höra vårt land nämnas såsom ett föredöme i
fredskärlek. Och visserligen har jag i andra land fröjdats
åt arbetarnes hållning vid några stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
