AAKJÆR dinand I (814—1531). På grund av många tillbyggnader från olika tider har kyrkan ingen enhetlig arkitektur; dess äldsta del är från 796, koret från 1300-talet. Rådhuset i gotisk stil är Aachen. Interiör av domen; oktogonen, kyrkans äldsta del. likaledes från 1300-talet. I A. finnas teknisk högskola och många högre fackskolor. Vart sjunde år är A. målet för stora vallfärder, då under senare hälften av juli månad kyrkornas talrika reliker visas för menigheten. M.P. A., under romersk tid Aquisgranum, tjänade karolingerna, särskilt Karl den store, som viktigaste residensstad, blev småningom riksstad och ägde under medeltiden ansenliga landområden; under reformationstidevarvet och särskilt sedan de i hantverk och näringar driftiga protestanterna 1616 fördrivits, sjönk dess betydelse. Freden i A. 1668 ändade det s.k. devolutionskriget, freden 1748 det österrikiska tronföljdskriget. På kongressen i A. 18 18 upptogs Frankrike i stormaktsförbundet och beslöts, att i Frankrike befintliga främmande trupper skulle utrymma landet. G.Cqt. Aagaard [å'går], Carl Frederik, dansk målare (1833—95), studerade vid konstakad. i Köpenhamn från 1852, företog resor i Italien. I början ägnade han sig åt dekorativa uppgifter, bl.a. för Studenterforeningens hus, men övergick så småningom till landskapsmåleriet och förvärvade stor popularitet på gr. av både motivval, stämning och lättillgänglig uppfattning. G.V. Aage Jonsen [å'yo], dansk storman, drots (d. 1317). Under Erik Men veds tidigare regering var A. en av dennes mera framträdande råd givare, särskilt under striden mot ärkebiskopen Jens Grand. 1294—95 var han drots och blev bannlyst av ärkebiskopen; han underhandlade å konungens vägnar med denne i fängelset. Under sina sista år framträder han mindre i politiken. I.A. Aagesen [å'ya-], Andreas, dansk jurist (1826—79), prof, i rättsvetenskap i Köpenhamn 1856. A. ägnade sig främst åt ett fördjupande av den danska förmögenhetsrättens, särsk. sakrättens grundbegrepp. Efter hans död utkom-mo bl.a. ”Forelæsninger o ver den romerske Privatret” (1879) och ”Indledning til den danske Formueret” (1880). E.K. Aagesen [å'yo-], Svend, dansk historieskrivare, se Svend Aagesen. Aakirkeby [å'k-], stad på Bornholm, 15 km. ö. om Rönne på den 86 m. höga Aakirkebakke, 1,540 inv. (1925). Jordbruket är huvudnäring. Kyrkan, vars äldsta delar äro från 1100-talet, var en gång den förnämsta på ön; i densamma finnes en av Danmarks märkligaste dopfuntar, förfärdigad av sandsten på Gotland o. 1280 Den prydes med 11 reliefbilder med motiv ui Jesu historia; en lång runinskrift innehåller förklaring till dessa och är det äldsta bevarade provet på gotländsk dialekt. M.P. Aakjær [å'kär], Jeppe, dansk diktare (f. 10/» 1866 på gården Aakjær, Fly s:n, invid Skive, Jylland). A. har verkat som romanförf., novellist, litteratur-, historie- och hembygds-forskare (”Af min Hjemstavns Saga”, 1919, m. fl.), starkt socialintresserad folkuppfostrare i tal, skrift och vidlyftig journalistik sedan tidigaste ungdomsår (”Artikler og Taler”, 1919, m.m.), men framförallt som lyriker. Främst i denna egenskap hyllades han på sin 60-års-dag av hela landet och alla meningsriktningar. A. är otvivelaktigt en av de största ursprungligt lyriska begåvningar, Norden ägt och äger, och har skrivit hundratals friskt klangfulla, språkmästerliga dikter, tonsatta av dess främsta kompositörer, som Carl Nielsen, Kjerulf m.fl., oerhört populära bland hög och låg. Hans läromästare äro Burns, Blicher, Björnson, Fröding, hans huvudmotiv Jylland, dess folk och natur, dess slitsamma bönder och karga, säreget sköna hedland. Med denna treklang av friska motiv i prosa och vers — ofta på ”jydskt” allmogespråk — har han jämte dik- — 6 —