AARS terhetspolitiker (f. 1850), folkskollärare 1869 —91, stortingsman 1892—94 och 1906—09, jordbruksminister 1906—08, amtman i Nedenes amt 1908—16. A. har alltsedan sitt första politiska uppträdande ägnat nykterhetsfrågan sitt största intresse; han har i tal och skrift kraftigt verkat för totalt spritförbud. Det är till stor del A:s verk, att nykterhetsfrågan fått så stor plats inom norsk politik. S.Bln. Aars [års]. 1) Jacob Jonathan A., norsk filolog och skolman (1837—1908). A:s huvudfack var grekiskan, och det föreligger av hans hand en rad skrifter belysande olika sidor av grekisk kultur; särskilt kan nämnas den populärvetenskapliga monografien ”Sokrates, skild-ret gjennem oversættelser av Platon” (1881). Genom sina ”Retskrivningsregler til skolebrug” (1866) jämte flera likartade skrifter sökte A. bygga upp en god, naturlig norsk rättskrivning på grundval av det bildade talspråket. 1863 upprättade A. i Kristiania jämte P. Voss ”Aars og Voss’s latin- og realskole” (nedlagd 1919), på sin tid en av Norges mest besökta undervisningsanstalter. G.Cqt. 2) Sophus Christian Munk A., norsk förf, (f. 1841), tjänsteman i inrikesdep. 1879—1917. A. har vunnit sin plats i litteraturen genom en serie stämningsfulla, konstnärligt utformade jakt- och naturskildringar. Bland dessa märkas: ”1 skoven” (1886), ”Her og der” (1894), ”Erindringer fra mit liv i skog og paa elv” (1916). F.S-n. 3) Kristian Birch-Reichenwald A., son till A. 1), filosof (1868—1917), fil. d:r 1897, uni-versitetsstipendiat i filosofi 1901—14. A. utgav åtskilliga arbeten i kunskapsteoretiska, religionsfilosofiska och moralpsykologiska ämnen; han var den förste, som i Norge planmässigt tillämpade den experimentella metoden i psykologien. H.H. Aarsleff [å'-], Carl, dansk bildhuggare (1852 —1918), elev vid konstakad. i Köpenhamn 1872, medlem av samma 1887, prof, där 1901, företog studieresor i Italien och Grekland. A:s konstnärliga stil var strängt akademisk, och hans ämnen hämtades vanl. ur den klassiska el. bibliska motivkretsen. Han var även verksam som dekorativ skulptör, bl. a. för Statens Museum for Kunst, Glyptoteket och Köpenhamns rådhus. G.V. Aarum [å'-], Peter Thorvald, norsk nationalekonom (1867—1926), sekreterare i justis-dep. 1899—1910, fil. d:r 1908, expeditionschef i socialdep. 1913, prof, i statsekonomi och statistik vid univ. i Kristiania 1917 till sin död. Har utgivit: ”Det ökonomiske samvirke som led i det sociale reformarbeide” (1903), ”Arbei-dets ökonomiske værdi. Bidrag til arbeidslön- nens teori” (1908), ”ökonomiske sammenslut-ninger med monopolistisk tendens” (1921), ”Ut-byttedeling. En utredning av spörsmaalet om andel i bedriftens overskud for arbeidere og funktionærer” (1921), ”Læren om samfundets ökonomi. I. Teoretisk socialökonomik” (1924), ”Valutaspörsmaalets teoretiske indhold” (1926) samt ett flertal avhandlingar i ”Statsökonomisk tidsskrift”, vars redaktör han var under de tio sista åren av sitt liv. Efter Aschehougs död utgav A. i reviderat och utvidgat skick 2 uppl. av dennes ”Socialökonomik” (1910—14). I H. Mayers ”Wirtschaftstheorie der Gegen-wart”, 1 (1927), har A. skrivit om den nationalekonomiska vetenskapens utveckling i Sverige, Norge och Danmark. B.L-th. Aarö [å'-], en bördig ö i Lilla Bält, utanför Haderslevfjorden, 6,S4 kvkm., 283 inv. (1925). Aarösu'nd [å-]. 1) En liten stad och badort vid Haderslevfjorden; var fordom, innan regelbunden ångbåtsförbindelse upprättades, färjeställe för överfarten till Assens på Fyns västkust. 2) Det 300—750 m. breda farvatten, som skiljer ön Aarö i Lilla Bält från fastlandet. Aas [ås], Norges lantbrukshögskola, se Ä s. Aasedesrct [å'-], i Norge grundlagsskyddad rätt för närmaste bröstarvinge, med företräde för manlig avkomma efter ålder, att mot (låg) värdering vid arvskifte å sin arvslott erhålla avlidens gård (a a s e d e t). E.K. Aasen [å'-], Ivar Andreas, norsk språkforskare och diktare, det norska s. k. landsmålets skapare (1813—96), son av en fattig gårds-brukare i Voldens pastorat, Söndmöre. Efter en mörk och dyster barndom blev A. en tid skollärare och började nu genom självstudier lägga grunden till ett aktningsvärt vetande, bl. a. i klassiska språk och botanik. Härunder väcktes också hans intresse för studiet av dialekter, närmast hans egen hembygds, och genom understöd av ett vetenskapligt samfund fick han tillfälle att under ständiga resor 1841—47 insamla språkmaterial från nästan hela Norge. Sistnämnda år bosatte han sig i Kristiania (Oslo) och utgav därifrån sina med stort bifall mottagna arbeten ”Det norske folkesprogs grammatik” (1848) och ”Ordbog over det norske folkesprog” (1850). I de omarbetade upplagorna av dessa, ”Norsk grammatik” (1864) — 19 — — 20 —