ABERCROMBIE hertig av A., engelsk politiker (1811—85). Som jordmagnat på Irland gjorde A. sig omtyckt genom sin förståelse för irländska synpunkter. 1866 utnämndes han till lordlöjtnant över Irland, och hans bestämda, men koncilianta uppträdande bidrog i hög grad att dämpa den genom den feniska rörelsen (se F e n i e r) uppkomna oron. När ministären Disraeli 1868 avgick, drog sig även A. tillbaka, 1874 utnämndes han ånyo till lordlöjtnant och gjorde sig denna gång särskilt bemärkt genom sina insatser till den katolska befolkningens fromma. A. avgick som lordlöjtnant 1876. G.O-n. Abercrombie [äbakrå'mbi], Lascelles, engelsk skald och estetiker (f. 1881), prof, i Leeds 1922. Från 1908, då han utgav sin första diktsamling, har A. utgivit en följd av ömsevis poetiska och teoretiska arbeten. Bland de förra märkas dramat ”Deborah” (1912), ”Four short plays” (1922) och ”Phoenix” (1923), bland de senare en studie över Hardy och ”The epic” (1914), en behandling av engelsk verslära (1924) samt ”The idea of great poetry” (1925) och ”Romanticism” (1926). H.B-s. Abercromby [äbakrå'mbi], Sir R a 1 p h, engelsk härförare (1734—1801). A. inträdde 1756 i armén, kämpade under Ferdinand av Braun-schweig i sjuåriga kriget och lärde sig uppskatta preussisk disciplin, stred 1795—96 i Västindien mot fransmännen och var 1797— 98 överbefälhavare i Irland och sedan i Skottland. Efter strider i Holland ledde A. 1801 tåget till Egypten, där han 21/s s.å. slog fransmännen men själv blev dödligt sårad. Ss. nydanare av den engelska armén hedrades A. med ett minnesmärke i S:t Paulskyrkan i London. E.Bz. Abercromby [äbokrå'mbi], Sir Ralph, engelsk meteorolog (1842—97). A. arbetade inom flera grenar av meteorologien och skaffade sig på två delvis föi hälsans skull cöretagna världs-omseglingar en ’cke vanlig meteorologisk erfarenhet från stora delar av jordklotet. På grundvalen av dessa erfarenheter utarbetade han tillsammans med Hildebrandsson en ny klassifikation av molnen, vilken på den internationella konferensen i Paris 1896 antogs som norm för molnighetsobservationer. Bland A:s skrifter märkas: ”Weather” (1887), ”Seas and skies in many latitudes” (1888). H.K-r. Aberdare [äbadä'o], industri- och gruvstad i grevskapet Glamorgan, Wales, England, 55,010 inv. (1921). Aberdarebergen [äbadä'a-], Aberdare r a n g e, bergrygg i Kenyakolonien, Brittiska Östafrika, mellan 0° och 1° s. br. på Laikipia-platån, som delvis bildar ö. gränsen för det öst afrikanska gravsystemet. A:s högsta punkt, Mount Satima, når 3,964 m.ö.h. G.N Aberdeen [äbodi'n]. 1) Grevskap i n.ö. Skottland, 5,105 kvkm., 301,016 inv. (1921). S. v. delen av A. uppfylles av Grampianbergen med Ben Macdhui (1,309 m.), Storbritanniens näst högsta berg, ö. A. är ett vågigt backlandskap med mossar och låga berg. Floder: Dee, Don, Ythan, rika på lax. Näringar: boskapsskötsel, åkerbruk, fiske, stenindustri. A:s största städer äro Aberdeen och Peterhead. J.C. 2) Huvudstad i grevskapet A., Skottland, vid Dees mynning, 158,963 inv. 1921). Strax n. Aberdeen. Union Terrace. ■ ” I om A. mynnar också Don. Belägen i s.ö. hörnet av den bördigaste delen av grevskapet A. och vid mynningen av två dalgångar, genom vilka grevskapets huvudvägar gå, har A. ett utmärkt läge. Även det att A. är den eng- Stadsbild från Aberdeen. elska hamn, som ligger närmast Skandinavien, har haft stor betydelse för staden. Så är det t.ex. närheten till Skandinavien med dess tillgångar på trämassa, som till stor del är orsaken till att i A. under senare tid vuxit upp en — 47 — — 48 —