ACKORDERA förslag därom. Detta förslag skall ingivas, innan kungörelse om slututdelning i konkursen blivit utfärdad, och innehålla uppgift på hur mycket gäldenären erbjuder i betalning och om eventuell säkerhet för betalningens fullgörande. Förslaget skall därefter prövas av de borgenärer, som bevakat fordringar i konkursen. Förslaget skall anses godkänt av dessa, om alla tillslädeskomna borgenärer förenat sig om detsamma och dessa tillika bevakat % av sammanlagda beloppet i konkursen bevakade fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, el. ock 4/s av de tillstädeskomna borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat 4/s av nämnda fordringsbelopp. Efter godkännande av borgenärerna skall förslaget fastställas av vederbörande konkursdomstol, och må förslaget ej fastställas, om det icke åt alla borgenärer, som det angår och som ej uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt och minst 50 °/o av fordringsbeloppet. Sålunda fastställt a. är bindande för alla borgenärer, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen med undanlag för dem, som ägt förmånsrätt för sina fordringar. Genom lag 13/s 1921 har för första gången i svensk rätt beretts möjlighet för gäldenär, som ej är försatt i konkurs, att hos konkursdomare ansöka om offentlig ackordsförhandling med borgenärerna. Borgenärerna kallas efter dylik ansökning att anmäla sina fordringar och få vid sammanträde pröva förslaget. För att förslaget skall anses godkänt gälla samma omröstningsregler som vid antagande av ackordsförslag under konkurs. Sedan borgenärerna godkänt förslaget, skall detta fastställas av domstolen, som därvid har att tillse förhandenvaron av samma förutsättningar, som erfordras för fastställelse av a. i konkurs. Cl.L. 2) Kam., tjänsteköp; befattningshavares överlåtelse av sin tjänst till annan mot gottgörelse i penningar. Praktiserade även i utlandet inrotade a. sig i Sverige under frihetstiden med dess slappa offentliga moral och statens oförmåga att pensionera uttjänta ämbetsmän. Trots många förbud alltifrån 1723 godtogos a. i mängd av både ämbetsverk och ständer. Först Karl XIV Johan, vars kungagärning även innebar den försumpade byråkratiens uppryckning, lyckades göra slut på ofoget i samband med reglering 1833 av indelta arméns löner och 1840 av landsstatens. E.K. 3) Mus., samklang av flera toner på olika höjd. Alla a. ha sitt ursprung i treklangen, och denna åter beror närmast på det naturfenomen, som heter övertoner (del-, partial- och alikvottoner, se övertoner) samt natur- och harmoniska toner (se d.o.). De sex första övertonerna för en viss ton (t.ex. för C: Ccgc^g1) sammansmälta till en föreställningsenhet, som kallas d u r-a. el. ö v e r k 1 a n g, bestående av de tre olika tonerna c (prim), e (stor ters) och g (kvint). Vissa fysikaliska iakttagelser ge vid handen, att övertonsraden motsvaras av en u n d e r t o n s r a d (se Underton), inom vilken de sex första under en viss ton likaledes sammansmälta till en föreställningsenhet, som kallas m o 11-a. el. u n-d e r k 1 a n g; så t.ex. ge de sex första undertonerna under e3: eVaWa underklangen eca (nedåt). Motsvarande sin härkomst äro båda klangarterna av olika verkan: överklangen verkar upplyftande, ljus, underklangen neddragande, mörk. Endast över- och underklangerna äro konsonanta a. (se Konsonans), d.v.s. uppfattas som klangenhet. Alla andra a. äro dissonanta (se Dissonans), d.v.s. a., vilkas enhet är rubbad genom en el. flera ej till samma treklang hörande (dissonanta) toner. F.S-l. 4) Nationalek., beting; avtal, varigenom en person åtager sig att åt annan emot bestämd ersättning utföra överenskommet arbete. Arbete ”på a.” ställes i motsats till arbete utfört mot betalning i förhållande till den därå använda tiden. Jfr Arbetslön. Cl.L. Ackorde'ra, uppgöra el. träffa överenskommelse, avtala, göra upp, underhandla, köpslå, ibland pruta. Ackordsarbete [-å'-], se Ackord 4) och Arbetslön. Ackredite'ra (lat. ad, till, och cre'dere, tro), anförtro, befullmäktiga, utfärda fullmakt för t.ex. ett sändebud. Ackrediti'v, fullmakt för diplomatiskt sändebud att i främmande land representera sitt eget lands regering; fullmakt för resande att å (utrikes) bankinrättning lyfta penningar; kallas vanligen kreditiv (se d.o.). Ackté, Aino, finländsk sångerska, sopran (f. 1876), dotter till Emmy Achté, av vilken hon även erhöll sin första utbildning; från hösten 1894 elev vid kon-servatoriet i Paris; debuterade 1897 på Stora operan därstädes som Margareta i ”Faust”, var anställd där 1897—1904 och vid Metropolitan opera house i New York 1904—06, gästspelade därefter på ett flertal europeiska scener. Är — 127 — — 128 —