ACOLLAS med Västerlandet, där av honom utsända missionärer verkade. A. är känd genom de många för indisk kultur-, religions- och språkhistoria viktiga inskrifter, de berömda ”14 edikten” m.fl., som han lät uppsätta på olika ställen i sitt rike, och vilka giva uttryck åt hans politiska och religiösa grundsatser; han uppträder i dem under namnet Piyadasi. — Litt.: V. Smith, ”Asoka, the buddhist emperor of India” (2 ed. 1909). C.F. Acollas [akåla'], É m i 1 e, fransk jurist, publicist och socialistledare (1826—91), utnämnd under kommunen 1871 till dekanus för jur. fakulteten i Paris. A. utgav ”Manuel de droit civil” (3 bd, 1869) och ”La déclaration des droits de 1’homme commentée” (1885). [E.K.] Aconcagua [akåijka'gQa]. 1) Prov, i mellersta Chile mellan 32°—33,5® s.br., övervägande bergig. A. är den nordligaste prov, i Chile, som har så rik nederbörd, att åkerbruk kan ifrågakomma utan konstbevattning, men stora områden, särskilt kring Aconcagua-floden, konstbevattnas. De viktigaste kulturväxterna äro vete, alfalfa, sydfrukter och vin. Något kopparmalm brytes vid Putaendo. Huvudstad: Valparaiso (190,000 inv.). A:s areal och folkmängd, se Chile. 2) C e r r o de A., av de kringboende benämnd el V o 1 c a n, Amerikas högsta berg, ligger i prov. San Juan, Argentina, på ö. kedjan av Huvudkordilleran (Cordillera Real), når 7,953 m.ö.h. A. består av mycket rubbade meso-zoiska lager samt däröver till 3,000 m. mäktiga lager av hornbländeandesit samt andesit-och trakyttuff, som tillkommit genom överskjutning (se d.o.) från v. Av de fyra huvud-glaciärerna når Horconesglaciären ned till 3,500 m.ö.h. S. om A. ligger Cumbrepasset (se d.o.). G.N. Å condition [akådisjå'] (fra.) el. a kondition, enl. överenskommelse el. villkor; användes om överenskommelse att för försäljning mottagna varor, särskilt böcker, få återställas, om de inom viss tid icke sålts. Aconi'tum, växtsläkte, se Stormhattsläktet. Aco'ntius, J a c o b u s, latinisering av den italienska namnformen Giacomo A c o n-c i o, av reformationen påverkad humanist (d. o. 1566). Ehuru universellt inriktad, ss. tidens vetenskapsmannatyp var, och av sin samtid högt skattad, har A. varit ganska obeaktad ända till in på 1900-talet, då prof. K. Müller i Tyskland påvisade hans stora betydelse som förkämpe för toleransens idéer i Europa. Om A:s’ yttre levnadsförhållanden vet man icke mycket. Förföljd av inkvisitionen liksom så många andra av sina samtida, måste han fly från hemlandet och förde en irrande tillvaro i skilda länder i Europa; bl.a. vistades han i Schweiz och i England. I det sistnämnda landet avslutade han sitt betydelsefulla arbete ”Stratagemata sa-tanæ” (”Satans krigslist”, 1 uppl. tr. i Basel 1565). Han framställde där ss. en satans krigslist, att människor genom konfessionalism splittras i olika kyrkor och sekter, som sinsemellan bekämpade varandra för lärans och bekännelsens skull, då detta dock blott är något mindre väsentligt vid sidan av de grundläggande och avgörande satser i bibeln, vilka angå människans frälsning och praktiskt religiösa liv och som mana till gemenskap och fördragsamhet. Han ansåg dock, att endast de protestantiska samfunden kunde förverkliga ett sådant tolerans-program, då Rom var bundet i sitt krav på andlig supremati. Sedd i belysning av de nutida ekumeniska strävanden, som just Rom ställt sig utanför, har denna hans uppfattning fått en egendomlig verifikation. A:s’ inflytande i fråga om kampen för religionsfrihet och tolerans spåras i Englands, Hollands och även i Sveriges kyrkohistoria. — Kritisk uppl. av ”Stratagemata” och A:s’ brev utgavs av W. Köhler 1927. S.N. A co'nto el. a k o n t o, på avräkning, löpande räkning; föra mottagen valuta (penningar el. varor) a conto = å löpande räkning. A^ores, se Azorerna. Aco'rmus, missbildat foster, hos vilket nedre kroppshalvan saknas. A'corus, växtsläkte, se K a 1 m u s. Aco'sta (el. da Costa), Gabriel, senare U r i e 1, religionsfilosof (o. 1585—1640). A:s tvivel på den katolskt-jesuitiska trosläran förde honom till judendomen, till vilken han anslöt sig i Amsterdam, dit han flytt från Portugal med moder och bröder. Han råkade emellertid i strid med ortodoxien, blev flerfaldiga gånger bannlyst och begick slutligen självmord. Hans självbiografi, ”Exemplar huma-næ vitæ”, utgavs av Ph. Limborch 1687 och W. Volkmann 1893. A. är huvudperson i en novell (”Der Sadduzäer von Amsterdam”, 1834) och i en tragedi (”Uriel A.”, 1847) av Gutzkow. Hans skrifter utgåvos av C. Gebhardt 1922 (”Bibliotheca Spinoziana”, 2). — Litt.: A. Klaar, ”U. da C. Leben und Bekenntnis eines Freidenkers” (1909). [A-f N.) A co'sti el. costi (ital.), handelsv., på Eder (brevmottagarens) ort. Acqui [a'kvi], stad i prov. Alessandria, n.v. Italien vid floden Bormida, 15,293 inv. (1921); biskopssäte, gotisk katedral, rester efter en romersk vattenledning. A. är bekant för sina heta svavelkällor. M.P. Acquit [aki'] (fra.), handelsv., kvitto. Pour — 131 — — 132 —