ADELSWÄRD bolag, vars störste delägare, frih. J. Adelswärd, slutl. blev ensam ägare till detsamma. Sedan år 1900 innehaves A. av f.d. statsrådet, frih. Th. Adelswärd. M.P. Adelsprivilegier, se Adel. Adelsuniform, av Gustav IV Adolf 1#/7 1805 fastställd uniform för Sveriges ridderskap och adel; lång rock av mörkblått kläde och i hörnen uppfästade rockskjört, epåletter av guldgalon med bouilloner och fransar, vit väst, rock och väst skurna lika som landshövdinge- Henning Hamilton som lantmarskalk, iklädd adelsuniform. uniformen; mörkblå byxor; stövlar och sporrar; när skor och strumpor nyttjas, äro byxorna vita; trekantig svart hatt med guldträns och tofsar i hörnen; gula knappar med länets vapen. Uniformen har brukats i liknande skick av adelsmän under 1800-talet, dock underkastad de förändringar, som medföljde de nya moderna för herrdräkt. När långbyxorna kommo i bruk, buros blå sådana med breda guldrevärer, och när den öppna fracken blev modern, har uniformen ofta burits öppen med vit väst och halsduk samt med knappar med tre kronor. Civiluniformsvärja av gängse typ har vanligtvis burits och tidigare alltid den med korsformigt fäste. Under förra delen av 1800- talet brukades uniformen t.o.m. som vardagsdräkt och sedermera samt till närvarande tid vid hovet och högtidliga tillfällen, där ej annan uniform är föreskriven. G.W.F. Adelswärd, friherrl. ätt, stammande från ryttmästaren vid adelsfanan Johan Hultman, 1719 upphöjd i adl. stånd med namnet A. och far till nedannämnde A. 1), som 1770 blev frih. Dennes sonson, A. 3), upphöjdes i grevl. stånd 1823, men hans son erhöll vid faderns död 1840 kungligt tillstånd att för sig och sina efterkommande avsäga sig grevevärdigheten. G.Cqt. 1) J o h a n A., friherre, krigsråd, politiker och bruksägare (1718—85), landshövdings namn 1779. A. bevistade riksdagarna 1769— 70 och 1771—72, tillhörde närmast hattpartiet. 1764 blev A. störste delägare i och efterhand ensam ägare av Näs och Åtvidabergs koppargruva. Av Adelsnäs och Åtvidaberg m.m. grundade A. Adelswärdska baroniet (se d.o.), som 1783 fick K.m:ts stadfästelse. S.S. 2) E r i k G ö r a n A., den föregåendes son, friherre, militär, godsägare, politiker (1751— 1810), fänrik vid livgardet 1767, kapten i armén 1772, förmodl. som en följd av hans medverkan vid Gustav III:s statskupp, avsked med överstes namn 1784. A. deltog i förhandlingarna vid alla riksdagarna 1786—1809, tillhörde oppositionen 1786—1800, det gustavianska partiet 1809, var särskilt intresserad för konstitutionella frågor och angelägen om att bevara adelns privilegier. S.S. 3) E r i k R e i n h o 1 d A., den föregåendes son, greve, militär, hovman, ämbetsman och politiker (1778—1840), fänrik vid livgardet 1782, hovstallmästare 1802, majors avsked 1808, överstekammarjunkare 1817, chef för kronprins Oskars hov 1823. A. deltog i riksdagarna 1809 —34, blev ordf, i bankoulskottet 1823 och intog där en självständig hållning, blev president i statskontoret 1825 och slutl. statsråd 1829. S.S. 4) Georg Nikolaus A., den föregåendes brorson, friherre, diplomat (1810-78). A:s mor var fransyska, och familjen slog sig ned i Frankrike. A. blev envoyé i Petersburg 1856 och i Paris 1858, erhöll avsked 1877. A. var en skicklig och självständig diplomat, medverkade bl.a. vid avslutandet av den viktiga handelstraktaten mellan Sverige—Norge och Frankrike 1865. S.S. 5) Renauld Casimir Oscar d’A, den föregåendes bror, friherre, officer, politiker och affärsman i Frankrike (1811—98). A. föddes i Frankrike, genomgick Saint-Cyr, gjorde flera fälttåg i Afrika, tilldelades hederslegionen, erhöll 1844 avsked som kapten i generalstaben. A. var medlem av nationalförsamlingen 1848, — 181 — — 182 —