ADELSKÖLD och av T. von Gerber 1916, 1919, 1922 och 1925. — ”Svenska adelns ättartaflor”, i huvudsak avtryck av riddarhusgenealogierna (se d.o.), utgåvos av J. G. Anrep i 4 bd, 1858—64, och fortsattes för tiden 1857—1900 av F. U. Wrangel och O. Bergström (2 bd, 1894—1900); en från grunden nyreviderad edition påbörjades 1925 av G. Elgenstierna. 1875 utgåvo B. Schlegel och C. A. Klingspor ”Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade svenska adelns ättartaflor”. Finlands med den svenska nära befryn-dade adel förtecknas i O. Wasastjerna, ”Ättartaflor öfver den på Finlands riddarhus introducerade adeln” (2 bd och suppl., 1879—83), och årskalendrar ha utkommit 1858, 1872, 1883, 1890, 1897, 1900, 1906, 1912, 1917, 1923, 1925 och 1926. ”Danmarks Adels Aarbog”, sedan 1884 årl. utgiven, 1884—1917 av R. Hiort-Lorenzen och A Thiset, 1918 av G. O. A. von Irgens-Bergh, 1919—26 av den sistn. och L. Bobé, sedan 1927 av J. V. Teisen och L. Bobé, innehåller dels en kalender över levande adelsmedlemmar, dels i varje årgång ett antal stamtavlor. I England utkomma bl.a. Burke’s ”The peerage and baronetage” sedan 1840 och Whitaker’s 'Peerage” sedan 1897, i Frankrike sedan 1845 den av d’Hauterive påbörjade ”Annuaire de la noblesse de France”, i vilken varje årgång innehåller ett antal ätters genealogier, i Tyskland ”Gothaisches genealogisches Taschenbuch” med ett band för resp, grevliga, friherrliga, uradliga och brevadliga ätter. G.Cqt. Adelsköld, Claes Adolf, militär, järnvägs-byggare, riksdagsman och skriftställare (1824 —1907). Efter studentexamen i Lund gick A. in vid Göta artilleri, drev på lediga stunder studier vid Chalmerska slöjdskolan i Göteborg och avlade officersexamen 1844. A. kom som nivellör att taga första spadtaget (5/s 1849) på den första järnvägen i Sverige, den för hästdragkraft avsedda järnvägen mellan Fryken och Klarälven, och ledde sedan byggandet av flera liknande järnvägar i Värmland. A. blev 1855 chefsingenjör vid byggandet av Gävle—Dala järnväg och ledde därefter byggandet av flera större enskilda järnvägar i olika delar av landet. Han blev 1862 major och chef för norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, 1865 för mel- Adelsnäs från trädgårdssidan. lersta distriktet och tog avsked 1875. A. har även lett hamn- och kanaliseringsarbeten. Han var led. av F. K. 1876—93, var frihandlare och utan större politiskt inflytande. A. donerade 50,000 kr. till Vetenskapsakad., varav ränta bl. a. skall utgå till uppfinnare, som gagnat mänsklighetens förbrödring och framåtskridande. Bland hans skrifter märkas ”Lefnadsteckning öfver John Ericsson” (1894), "Karl XII och svenskarna” (2 bd, 1903), en okritisk skrift mot konungen, samt hans intressanta levnads-minnen, ”Utdrag ur mitt dagsverks- och pro diverse-konto” (2 uppl., 4 bd, 1899—1901). S.S. Adelsmatrikel, se Adelskalender. Adelsmöte, se Adel. Adelsnäs, gods i Ätvids s:n, Östergötlands län, vid Bysjön nära Smålandsgränsen, 33 km. s.o. om Linköping. A. är huvudgård i Adel-swärdska baroniet (se d.o.); omfattar 1,336 har, därav 185 har åker; tax.-värde 452,500 kr. (1926). Den nuv. huvudbyggnaden i två våningar är från 1916—20. Sedan år 1900 finnes här en storartad anläggning av trädskolor och fruktträdgårdar, och 1901 upprättades en skola för utbildning av trädgårdsmästare. A:s historia går tillbaka till 1500-talet. Det indrogs till kronan 1683 men utbyttes senare och ägdes bl.a. av riksrådet, greve F. U. von Rosen; denne sålde 1771 A. till Ätvids kopparverks- Adelsnäs. Parti av trädgården. — 179 — — 180 —