AFRIKA blott vid ö. Medelhavskusten, längs Saharas v.-kust och vid Guinea-bukten. A. bildar så gott som i sin helhet ett väldigt platåland. Endast i n. mellan Tunis och Atlantens kust finnes en bergskedja av samma slag som de europeiska och asiatiska, näml. Atlas, uppkommet genom veckningar och sammanskjutningar i jordskorpan. Atlas består i själva verket av flera mer el. mindre parallella kedjor, av vilka den sydvästligaste, Höga Atlas, från Marockos s.v.-kust går mot n.o. Mellan kedjorna ligga höga platåer, särskilt i Algeriet. Bergsystemet utgör en länk i den krans av tertiära veckberg, som omger det västra Medelhavsbäckenet. S. och ö. om Atlas träffas den äkta afrikanska terrängen, vars sockel består av starkt veckat och sedan djupt nederoderat urberg, vilket därefter överlagrats av yngre, ännu mestadels horison- Sandstorm i Khartum, Sudan. tella formationer. Den afrikanska terrängen har på så sätt utformats till ett t a f e 11 a n d. Den uppträder i två huvuddelar, en västlig, omfattande Sahara, Sudan, Guinea-kusten och Kongo-bäckenet. Landet ligger här i allm. under 500 m. A:s ö. huvuddel når däremot mera än 1,000 m:s höjd och omfattar Nordostafrika (Abessinien och Somalilandet), Östafrika och Sydafrika. Det stora ökenlandet Sahara består av en samling platåer på växlande höjd och uppbyggda i n. av marina sand- och kalkstenar från jura-, krit- och tertiärperioderna. Platåerna äro här och där skilda från varandra genom lägre sänkor och flerstädes begränsade av brott- och förkastningslinjer. I vissa trakter hava väldiga eruptiva massor trängt fram genom dessa och utbrett sig som vulkaniska platåer ovanpå de sedimentära lagren. Dessa ligga i Saharas centrum och utgöra även dess högsta delar (Ahaggar, 3,000—3,300 m., Tibesti, 3,400 m., och Air, 1,700 m.). S. om Sahara utbreder sig Sudan mellan Kap Verde och Abessiniska högplatåns västkant. Liksom Sahara består det av en mosaik av högre och lägre platåer. I v. kulminerar Futa Djallon-platån, vars s.ö. fortsättning Mont Drouplé når 3,000 m.ö.h. — N.o. om Guinea-bukten utbreder sig den vulkaniska Adamaua-platån, som i s.v. slutar med Kameruns Pik (4,070 m.). östra Sudan behärskas av Vadais och Dafurs vilda platåberg, av vilka det senare med vulkanen Djebel Mara når 3,000 m. Mellan platåbergen utbreda sig bäckenlandskap sådana som Vita Nilens, Bahr-el-Ghasals och Nigers bäcken. Kustområdena längs Guinea-bukten äro med hänsyn till terrängformernas beskaffenhet nära besläktade med Sudan. S. om Sudan ligger Kongo-bäckenet. Dess botten är belägen på 300—500 m:s höjd, och det begränsas i v. av ett 1,000—2,000 m. högt platåland, som terrassformigt sänker sig mot kusten. Kongobäckenets avlopp, Kongofloden, genombryter denna platå i en djup dal och bildar här starka forsar och ståtliga vattenfall. Ä andra sidan markeras gränsen mellan bäckenets botten och de platåer, som i ö. och s. omgiva detsamma, av en rad vattenfall, där Kongos tillflöden kasta sig ned i Kongosänkan. Bäckenets inre består av unga flod- och sjö-avlagringar, medan de omgivande platåerna mestadels äro uppbyggda av granit och gnejs, här och där överlagrade av röd sandsten. A:s ö. och mera högt belägna huvuddel skiljer sig från den v. bl.a. däri, att dess olika topografiska provinser äro inbördes mera olikartade, medan i v. landskapstyperna mindre skilja sig från varandra med hänsyn till terrängformerna än i avseende på klimat och vegetation. Östafrikas nordligaste del intages av Abessiniens högland och Somaliplatån. De bestå av en sockel av urberg, överlagrat av sand-och kalkstenar, över de senare har utbretts ett vulkaniskt täcke av trapp till flera hundra m:s mäktighet. Det abessiniska höglandets v. kant reser sig 1,000—1,500 m. över ö. Sudan. Dess yta stiger vidare mot ö. och når här 3,500 m.ö.h. över densamma resa sig enstaka vulkaner, av vilka den högsta är Ras Paschan (4,620 m.). Abessiniens högland begränsas i ö. av Röda havets gravsänka, mot vilken dess ö. kant är skarpt avsatt. Nivåskillnaderna uppgå här till 2,000—3,000 m. Sänkningsfältet fortsättes härifrån av en smal men djup gravsänka, som löper mot s.v. ned till Rudolfsjön och skiljer det abessiniska höglandet från Somaliplatån. Den senares yta når i n.v. 3,000—3,500 m. men sänker sig sedan småningom mot Indiska oceanen. Det abessinisk-somaliska höglandet är i s. begränsat av en sänka, som från Vita Nilens bäcken drager över Rudolfsjön mot s.o. till In — 267 — — 268 —