AFRIKA Dansplats. Hällmålning i Sydafrika, gjord av buschmän. net. Men en järnålder inträdde ingalunda samtidigt och enhetligt över hela den afrikanska världsdelen. Ännu så sent som på 1800-talet levde vissa negerstammar i det inre (t.ex. busch-männen i Sydafrika) på en kulturståndpunkt, som motsvarade ett slags stenålder. Från skilda skeden av den förhistoriska och för våra förhållanden historiska tiden finnas en mångfald fasta fornlämningar bevarade. Ännu är emellertid vår kunskap om dem så knapphändig, att vi beträffande det stora flertalet ej kunna fastslå fullt säkra dateringar. En mycket omtvistad fråga är sålunda de afrikanska hällristningarnas och h ä 11 m å 1-n i n ga r na s ålder. Någon gång framställa ristningarna numera helt utdöda el. för länge sedan utvandrade djurarter och måste på gr. härav tillskrivas en tidig neolitisk el. enl. vissa forskare en paleolitisk tid. Detta gäller framförallt huvudparten av hällristningarna i Algeriet och n. Sahara. De övriga uppdela sig däremot i olika, obestämbara proportioner på de följande tidsåldrarna ända ned i vår tid. Så är säkerligen fallet med de stora hällristningsom-rådena i Östafrika och vid övre Nilen. Den sydafrikanska gruppen anses huvudsaki. ha busch-männen till upphovsmän. Från yngre stenåldern torde de s.k. m e n-h i r s (se d.o.) och t r i 1 i t e r n a (se d.o.) stamma. Till denna tid plägar man också hänföra de längs Afrikas nordkust fram till Egypten i tusental förekommande döslik-nande stenkammargravarna. Till det yttre erinra dessa starkt om motsvarande gravformer i Västeuropa, och man har i dem också funnit arte-fakter av sten samt även koppar. Däremot ha andra visat sig begagnade långt senare. Frågan om den afrikanska dösens förhållande till den västeuropeiska och nordiska får väl än så länge anses som ett olöst problem. — Bland andra gravformer kunna anföras rösen och stenkretsar av olika typer samt fyrsidiga gravkammare med gång. I sydkanten av Sahara finnas en del egendomliga gravar, de s.k. berbergravar-n a. Det är stensättningar vanl. med en större, rest sten i såväl huvud- som fotändan, troligen tillkomna under muhammedanskt inflytande. Sydafrikas kanske mest imponerande minnesmärke från gångna tid äro ruinerna Zimbabwe is. Rhodesia. Inom ett kuperat område, delvis kringgärdat av ansenliga skyddsmurar, ligger ett stort komplex av labyrintiska grundmurar och byggnadsrester, allt uppfört i granit. Man har sökt att rekonstruera ruinerna sålunda: längst i n. på toppen av en kulle ligger själva borgen, ett av naturen utmärkt väl gynnat befästningsverk, mot den minst skyddade sidan i v. ytterligare förstärkt med murar och tornanordningar. Söderut i dalgången nedanför ha köpmännen haft sina bostäder. Området avgränsas längst i s. av en mäktig rundbyggnad, c:a 250 m. i omkrets, som i sitt inre bl.a. rymmer ett större och ett mindre torn. Det är det s.k. elliptiska templet. — Enl. gängse uppfattning böra Zimbabwe-ruinerna ses i samband med de i trakten förefintliga, numera övergivna guldgruvorna. Handeln med guld har säkerligen varit upphovet till platsens blomstring. När och hur byggnaderna tillkommit, är ännu ej fastställt. Man har gissat på fenicierna som byggherrar, och man har också velat hit förlägga Ofir, Salomos guldland, om vilket bibeln har bevarat en tradition. Den senaste och väl sannolikaste tolkningen går ut på att upphovsmännen till Zimbabwe varit medeltida, inhemska negerfurstar. Ett annat märkligt fornfynd, som förtjänar att nämnas, är följande. När engelsmännen 1897 annekterade det en gång så mäktiga negerriket Benin, beläget i n.ö. hörnet av Guineabukten, funno de i kungapalatset en mängd plattor och friskulpturer av brons samt dessutom rika trä- och elfen-benssniderier. Motiven variera starkt: inhemska krigare, djurframställningar, européer i dräkter tydl. från slutet av 1400- och 1500-talet, offerscener m.m. Enl. vissa forskare tyder den högt uppdrivna teknik, varom fynden vittna, på urgamla, inhemska traditioner; andra hålla före, att Beninkonsten stått under starkt portugisiskt el. också indiskt inflytande. Litt.: A. Haberlandt, ”Afrika” (i G. Buschans ”Illustrierte Völkerkunde”, 1, 1922), S. Gsell, ”Histoire ancienne de 1’Afrique du Nord”, 1 (1914), A. Scharff, ”Grundzüge der ägyptischen Vorgeschichte” (”Morgenland”, 1927), A. Edwards, ”The mystery of Zimbabwe” (1911), F. v. Luschan, ”Die Altertümer von Benin” (1919). J.E.F. Upptäcktshistoria och kolonisering. Som ett — 287 — — 288 — Trilit.