AFRIKA Cullinandiamanten före slipningen. Funnen 1905 i Premier-Mine i Transvaal. Dock höra fyndigheterna av guld, diamanter och platina i Sydafrika till de rikaste i världen. I n. A. finnas åter rika tillgångar på synnerligen värdefull, fosforhaltig järnmalm samt fosfatlager, som böra räknas till de vidsträcktaste, som äro kända. Även silver, stenkol och petroleum ha anträffats i A. — Denna världsdel är alltså rik på värdefulla råvaror, av vilka en del redan utnyttjas i kulturens tjänst. Industri i europeisk mening saknas dock nästan fullständigt (med undantag av i Sydafrika). Fastmera är införseln av europeiska industriprodukter mycket stor och har nästan överallt tillintetgjort det inhemska hantverket. Genom sin rikedom på vattenkraft har A. dock rika förutsättningar för en stor industriell framtid. A:s ekonomiska utveckling kräver först och främst en modernisering av dess samfärdsme-del. Dock måste erkännas, att de inföddas äro noggrant anpassade till de yttre förhållandena. I n. A:s öknar och stäpper föra än i dag kamelkaravaner Sudans produkter till Medelhavsländerna. I tropiska A., där kreaturssjukdomar förhindra användandet av hästar, åsnor och nötkreatur som transportdjur, försiggår varu-trafiken medelst bärarkaravaner. I Sydafrikas stäppområden begagna boerna oxvagnar. — I våra dagar, då den ekonomiska utveck- Bevattning av fälten vid Nilen med skovelhjul, drivet av oxar. lingen är inriktad på massproduktion och masstransport, för att varupriserna skola kunna nedbringas, äro emellertid dessa primitiva transportmedel för dyrbara och ineffektiva. Det ligger då nära till hands att som transportleder använda världsdelens talrika vattendrag. Härvid möter dock svårigheten, att A. nästan i sin helhet intages av ett högland, som når fram till kusterna. Endast två av de större floderna äro därför farbara i sina nedersta lopp, näml. Nilen, som kan trafikeras från mynningen till Wadi Halfa, och nedre Niger med Benue. De betydande segelleder i det inre A., som bildas av Kongo-systemets floder, övre Niger, Vita Nilen och de östafrikanska sjöarna, kunna ej nås med ångare från kusten. De inre vattenvägarna ha måst sättas i förbindelse med de stora hamnplatserna vid kusten genom järnvägar. På detta sätt har man kringgått Jellala-fallen i nedre Kongo med järnvägen Matadi—Léopold-ville. Segelleden på Vita Nilen är förbunden medelst järnväg med flodloppet nedanför Wadi Halfa; Victoriasjön och Tanganyika äro förenade med kusten medelst järnvägslinjer. — Kongobäckenet rymmer otvivelaktigt världsdelens viktigaste vattenvägar. På Kongo och dess bifloder äro 15,000 km. trafikabla för ångare, sedan numera mellanliggande vattenfall i vattensystemets nedersta och övre del kringgåtts medelst järnvägar. Ä 8,000 km. uppehälles regelbunden ångbåtstrafik. Detta trafiksystem är vidare förbundet medelst järnväg med Tanganyika och denna i sin ordning med Indiska oceanen genom järnvägen Kigoma—Daressalam sedan 1914. — Dock ha järnvägarna i A. ännu nått föga utveckling. Hela dess järnvägsnät uppgick 1925 till 58,200 km. Det är dessutom mycket olikartat med många växlande spårvidder. Utom en del smärre finnas trenne komplex av järnvägar, näml, det sydafrikanska, som når upp till Kongo, med en sammanlagd sträcka av 23,800 km., Atlasländernas med 8,300 km. och Egyptens (med Sudans) 8,900 km. Auto-mobiler och flygmaskiner ha även börjat spela en roll för A:s samfärdsel. Men ännu är Kap —Kairo-järnvägen ofullbordad, liksom fransmännens stora plan att förena Sudan med Medelhavet genom Sahara-järnvägen väntar på sitt realiserande. — Litt.: F. Klute, ”Neue Ver-kehrswege in Afrika” (i ”Weltwirtschaftl. Ar-chiv”, 1922). J.F. Religiösa förhållanden. I gamla kyrkans historia spelade det av Rom koloniserade Nordafrika en betydande roll. Härifrån stamma de tre stora latinska kyrkofäderna, Tertullianus, Cyprianus och Augustinus, här utbredde sig montanismen och donatismen (se d.o.) på — 297 — — 298 —