AHLBERG Aguti, Dasyprocta aguti. < terna äro Dasypro'cta agu'ti från Amazonområdet, på gr. av sin gulskimrande päls kallad gullhare, samt Dasypro'cta aza'rce från Brasilien och Paraguay. E.D-r. Agö, ö ytterst i s.o. vid inloppet till Hudiksvall, med fiskläge, intressant kapell från 1060, tyr på ö. udden och lotsstation. H. R-r. A'hab, konung i Israel o. 875—854 f.Kr., Omris son, g. m. Isebel, dotter till Etbaal i Tyrus. A. fortsatte sin faders vänskapspolitik med Fe-nicien; följden blev en religiös synkretism, vilken som reaktion uppkallade den extatiska profetismen till kamp (se E 1 i a, E 1 i s a). A. låg i ständiga strider med araméerna; 854 kämpade han dock vid Karkar jämte araméerna mot assyrerna; råkade åter i strid med araméerna och stupade vid Ramot. G.Bsm. A'haggar, H o g g a r, bergmassiv i territoriet Saharaoaserna, Sydalgeriet, vilket ovanpå ett gammalt peneplan har siluriska sandstenar, vilka bilda platåer som Muidir i v. och Tas-sili i ö., samt däröver lavamassor. I samband med veckningen av Atlas inträdde höjning och vulkaniska eruptioner under tertiärtiden. Flod-erosion under en regnrikare period, vår istid, har satt sin prägel på reliefen. Från Kudia-bergen, där Tahatberget når 3,000 m. ö. h., utstråla nu ”döda” dalar, Ighargar åt n., Ta-manrasset åt v. och Tin Tarabin samt Irerrer åt s. Våldsamma men korta och oregelbundna regnskurar framkalla en sparsam växtvärld i dalgångarna, men mellan dessa härskar steril klipp- och stenöken. Befolkningen, som lever av boskapsskötsel och något åkerbruk, utgöres av tuareger (i h a g g a r e n). C:a 5,000 inv., huvudort: Tamanrasset. G.N. A'has, konung i Juda o. 735—715, angreps häftigt av Israel och Aram. I sin nöd ställde A. sig i vasallförhållande till Tiglat-Pileser i Assy- rien, vilken räddade honom. A:s politik fördömdes av profeten Jesaja. G. Bsm. Ahasve'rus. 1) I G. T. (Dan. 9:1; Esra 4:6) namn på två konungar i Medien och Persien. Bekant är i sht den A., som Esters bok omnämner, densamme som grekernas Xerxes (se Persien, historia). — 2) Se Vandrande juden. Ahi'msa, ind. religionsv., ”icke-skadegörelse”, läran om alla levande väsens fulla integritet. Denna lära är genomgående i flertalet indiska religionssystem; mest utpräglad är den hos Jai-nas (se d. o.). C.F. Ahi'r, A h a r, talrika kaster i n. Främre Indien; 9,032,861 medlemmar (1921). De syssla i regel med boskapsskötsel. Ahlafors, bomullsspinneri och väveri i Starrkärrs s:n, Älvsborgs län, vid ett tillflöde till Göta älv. Spinneri från 1855 med f. n. c:a 17,500 spinn- och 5,000 tvinnspindlar. Väveri från 1897 med c:a 300 stolar. Tillverkningsvärde c:a 4 mill. kr. och 450 arbetare (1927). Ägare sedan 1889 Ahlafors nya spinneri a.-b., vilket sedan 1901 dessutom äger färgeri och appreturverk i Mölndal och sedan 1916 Carls-bergs spinneri i Mölndal. G. N. Ahlainen [a'h-, h höres], sv. H v i 11 i s bofjärd, finskspråkig s:n i Ulfsby hd, Åbo— Björneborgs län, Finland, n. v. om Björneborg; 184,8 kvkm.; 4,354 inv. (1925). J.C Ahlberg, Per August, präst och predikant, religiös förf. (1823—87), student i Lund 1846, prästvigd i Linköping 1847, föreståndare för flera missionsskolor, predikant för Örebro evang.-lutherska missionsförening. A. tillhörde den svenska väckelserörelsen på 1800-talet; dock ogillade han all brytning med statskyr kan, ehuru han önskade den reformerad och med plats för lekmännens insats. A. har haft störst betydelse ss. skolföreståndare, resepredi kant och religiös förf. Av hans skrifter har ”Biblisk skattkammare” (1866; 9 uppl. 1915) blivit mycket läst. — Litt: ”P. A. Ahlberg, hans lif och verksamhet” (1889), självbiografi fortsatt av H. B. Hammar. S. N. Ahlberg, Karl Abraham, apotekare (f. 18/« 1861), innehar personliga privilegiet å apoteket Vita Björnen i Stockholm, vetenskapligt råd i farmaci och apoteksväsende i Kungl. Medicinalstyrelsen. A. har utgivit ”Farmaceutisk teknik” (1898), ”Den svenska farmaciens historia” (1907—08) m. fl. arbeten J. H. Ahlberg, Johan Adolf, teolog och skolman (f. ®/s 1873), docent i praktisk teologi vid Lunds univ. 1903, sedan 1910 lektor i religionsvetenskap vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, förf, av läroböcker för kristendomsun-dervisningen o. a. religiösa skrifter. S. N. - 357 — — 358 —