AKILLES landstigit för att bland den hedniska befolkningen förkunna kristendomen. Kung Olov prisades med anledning härav som ”Gotlands apostel”. Denna tradition är emellertid, åtminstone sådan den föreligger i Gutasagan, oriktig. J.E.F. A'keron, se A c h e r o n. Akerselva, avlopp för Maridalsvannet, n. om Oslo, rinner genom stadens ö. del och utfaller i Oslofjorden. A:s källor ligga i Nordmarka, och dess flodområde har under de senaste åren genom regleringar starkt utökats. Genom sin stora fallhöjd lämnar A., ehuru endast en mindre del av dess vatten får flyta i flodfåran, drivkraft till flera industriella anläggningar. Större delen av vattnet ledes genom tunnlar och rör till Oslo för att användas som dricksvatten. H.S-n. Akershus fylke, s. Norge, vid n. ändan av Oslofjorden och omslutande Oslo, sträcker sig Akershus fästning från sydväst. i n. in över Mjösa och stöter i ö. på en kortare sträcka mot svenska gränsen; 5,332,2 kvkm., 179,962 inv. (1920). — Fylkets v. del, ung. v. om linjen Oslo—sydändan av Mjösa, är med undantag av det fruktbara silurområdet vid Oslofjordens inre n. och n. v. del ett höglänt, skogbärande och glest bebyggt område. I mitten utbreder sig Romeriksletta, till stor del en skogklädd sandslätt. Endast i dess lägre delar påträffas lera och fruktbarare jordslag. Återstoden av A. är till större delen genomdragen av tillrundade åsryggar, som stundom bli vidsträcktare och få ett platåliknande utseende. — A;s huvudflod är Glömma, som från h. mottager Vorma från Mjösa och går genom Oyern, i vars nordända även Leira och Nitta utfalla. Andra mera betydande äro Akers-och Lysakerälvarna, som mynna i Oslofjorden. — Huvudnäringen är jordbruk. Oslos omgiv ningar samt området ö. ut till öyerns nordända är övervägande industribygd. C:a 100,000 av fylkets inv. ha sin utkomst i Oslo. A:s enda stad är Dröbak, 2,021 inv. (1926). — Av större samhällen märkas Lilleström vid Oyern, industriort, samt en del villasamhällen omkr. Oslo ss. Sandvika, Stabekk, Sköyen, Bekkelaget och Nordstrand. I A. ligger vidare Bærums verk, Bogstad och det historiskt bekanta Eidsvold. H.S-n. Akershus fästning, vid Oslo, anlagd o. 1300. Under 1600-talet utvidgades och förbättrades fästningsverken, och den gamla borgen erhöll det skick, den nu äger. A. belägrades 1716 av Karl XII, som dock av brist på belägringsma-teriel måste häva belägringen. Numera har fästningen betydelse endast ss. depå, och fästningsverken ha till stor del raserats. — Litt.: G. Fischer, ”A. i middelalder og nutid” (i ”Ord och bild”, 1927). A.W.G. Akhisa'r, stad i vilajetet Magnissa, v. Mindre Asien, Turkiet, c:a 90 km. n. ö. om Smyrna, 18,050 inv. (1927). Jämte handel med jordbruksprodukter betydande tillverkning av mattor. H.S-n. Akia'nder, M a t t h i a s, finsk historiker 1802—71). Ehuru eg. prof, i ryska språket vid Helsingfors univ., ägnade A. sitt huvudintresse åt studiet av den finska lärdomshistorien och utgav en rad framför allt som materialsamlingar värdefulla skrifter härom, ”Hist. upplysningar om de religiösa rörelserna i Finland” (1857— 63), ”Skolvärket i forna Wiborgs o. nuv. Borgå stift” (1866), ”Herdaminnen för forna Wiborgs o. nuv. Borgå stift” (1868—69) m.fl. G.Cqt. Aki'ba, ben Josef, judisk lärd (o. 50— 137), ordnade det judiska traditionsstoffet. Hans ”Mischna Rabbi A ” är grundvalen för Mischna (se d. o.). I upproret mot romarna (132—135) tog han parti för Bar Kochba och led martyrdöden. Otaliga legender finnas om A. [G.Bsm.] AkiTles (lat. Achilles), grek, myt., den berömdaste av de framför Troja kämpande grekerna, son till myrmidonernas konung Peleus och Thetis. Homeros låter honom och hans oskiljaktige vän Patrokles uppfostras i fädernehemmet av bl. a. den vise kentauren Chiron, vilken lärde A. läkekonsten; enl. senare sagor skall Thetis ha gjort honom osårbar genom att bada honom i floden Styx’ vatten; endast hälen, i vilken gudinnan höll, blev sårbar (A k i 11 e s h ä 1). Thetis skall också av fruktan för att A. skulle råka i fara ha fört honom till ön Skyros, där han förklädd till flicka uppfostrades tillsammans med konung Lykome-des’ döttrar; med en av dem hade han sonen Neoptolemos; omsider upptäcktes han dock Uppslagsbok. I. _____ 417 ___ 14 — 418 —